Fortsätt till huvudinnehåll

Rött kort till fantasifull pastor



Våldsbrott var något ovanligt i Vadstena när jag på allvar startade min tidningsbana på Östgöta-Bladet i början av 70-talet. Det var sällan polisen hade något handfast att rapportera förutom fylla och slagsmål utanför Rådhuskällaren eller Gillet en lördagskväll.

Därför väckte det stort uppseende när en av stadens frikyrkopastorer anmälde att han blivit hotad och närapå nerslagen av två unga män när han en morgon kom till jobbet som vanligt. Hela kyrksalen var nersvinad med spyor och urin och många tomma ölflaskor, varav flera var krossade. Mitt i detta kaos befann sig två ynglingar i 20-årsåldern, sömniga och bakfulla. En av ynglingarna var särskilt aggressiv.

”Anmäler du oss pastorjävel ska jag skära halsen av dig”, hotade han och tryckte en krossad ölflaska mot strupen. Efter en stunds diskussion med svordomar och fler invektiv försvann de. Prästmannen var djupt skakad efter uppträdet.
Pastorn gjorde polisanmälan men innan dess kontaktade han Östgöta-Bladet. Om jag minns rätt var det Uffe Holmertz som ryckte ut med kamera och block. Pastorn visade brottsplatsen och gav Uffe en detaljerad berättelse om dramat. Han hade räknat ölflaskorna och funnit att det var exakt 89 stycken. Uffe har berättat att pastorns utsaga var mycket uttrycksfull och dramatisk. ”Han tog strupgrepp på sig själv och kastade sig på en bänk. Det var som en Chaplinfilm”. Händelsen fick stort utrymme i tidningen och en puff på ettan var given.

Till saken hör att den här pastorn knappast var okänd för oss. Han liksom andra pastorer var flitiga med referat från kyrkans sammankomster men till skillnad från de andra pastorerna var han inte särskilt pratsam utan muttrade surmulet ”att den här gången får ni inte stryka i texten”.

Inom ett par timmar anlände två kriminalpoliser från Motala. Ansvarig för utredningen var den i idrottskretsar välkände blekingen Hasse Månsson som en gång i tiden värvats som fotbollsspelare till MAIF.

Det dröjde bara en vecka innan sanningen kom fram. Hela historien var uppdiktad från början till slut och pastorn hade själv arrangerat ”brottsplatsen.” Hans motiv var att söka uppmärksamhet, han ville gärna vara med i tidningen. Vi på redaktionen bara gapade. Jag var drygt 20 år gammal och hade aldrig hört talas om sådana konstigheter. Efter många års polis- och tingsbevakning för Corren i Mjölby och Motala är jag inte lika oskuldsfull längre.

Hur avslöjades den fantasifulle pastorn? På det vanliga viset – genom enträget och tålmodigt polisarbete. För det första ställde sig Månsson frågan: vilken människa ställer sig och räknar ölflaskor efter en så otäck upplevelse?

Frågorna blev allt fler och inträngande och pastorns svar blev allt mer förvirrade och motsägelsefulla. Till slut höll det inte längre utan han erkände att han iscensatt hela historien själv. Någon annan förklaring än det dunkla motivet kunde han inte ge och han var naturligtvis inte i psykisk balans. Månsson förklarade att påhittade historier som denna var ovanliga men att de förekommer. Det finns ofta något bakomliggande trauma som tar sig märkliga uttryck.

Tidningen ställdes inför ett pressetiskt problem med att berätta om den oväntade upplösning. Det var uteslutet att namnge honom så han fick bli frikyrkopastor igen. Fast alla läsare av tidningen visste vem han var. Hur snacket gick i församlingen vet jag inte för jag umgicks inte i de kretsarna.

Den olycklige mannen skiljdes från sin tjänst och han flyttade till Linköping. . Han erhöll ett elakt men fyndigt smeknamn i Vadstena. Efter denna inblick i den kriminella världen återgick jag till mina fotbollslag: VGIF, Wasa, Väderstad, Strå, Borghamn, Hästholmen och ÖIK. Där förekom på sin höjd röda kort utdelade av en domare i svart.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.