Rött kort till fantasifull pastor

Våldsbrott var något ovanligt i Vadstena när jag på allvar startade min tidningsbana på Östgöta-Bladet i början av 70-talet. Det var sällan polisen hade något handfast att rapportera förutom fylla och slagsmål utanför Rådhuskällaren eller Gillet en lördagskväll.

Därför väckte det stort uppseende när en av stadens frikyrkopastorer anmälde att han blivit hotad och närapå nerslagen av två unga män när han en morgon kom till jobbet som vanligt. Hela kyrksalen var nersvinad med spyor och urin och många tomma ölflaskor, varav flera var krossade. Mitt i detta kaos befann sig två ynglingar i 20-årsåldern, sömniga och bakfulla. En av ynglingarna var särskilt aggressiv.

”Anmäler du oss pastorjävel ska jag skära halsen av dig”, hotade han och tryckte en krossad ölflaska mot strupen. Efter en stunds diskussion med svordomar och fler invektiv försvann de. Prästmannen var djupt skakad efter uppträdet.

Pastorn gjorde polisanmälan men innan dess kontaktade han Östgöta-Bladet. Om jag minns rätt var det Uffe Holmertz som ryckte ut med kamera och block. Pastorn visade brottsplatsen och gav Uffe en detaljerad berättelse om dramat. Han hade räknat ölflaskorna och funnit att det var exakt 89 stycken. Uffe har berättat att pastorns utsaga var mycket uttrycksfull och dramatisk. ”Han tog strupgrepp på sig själv och kastade sig på en bänk. Det var som en Chaplinfilm”. Händelsen fick stort utrymme i tidningen och en puff på ettan var given.

Till saken hör att den här pastorn knappast var okänd för oss. Han liksom andra pastorer var flitiga med referat från kyrkans sammankomster men till skillnad från de andra pastorerna var han inte särskilt pratsam utan muttrade surmulet ”att den här gången får ni inte stryka i texten”.

Inom ett par timmar anlände två kriminalpoliser från Motala. Ansvarig för utredningen var den i idrottskretsar välkände blekingen Hasse Månsson som en gång i tiden värvats som fotbollsspelare till MAIF.

Det dröjde bara en vecka innan sanningen kom fram. Hela historien var uppdiktad från början till slut och pastorn hade själv arrangerat ”brottsplatsen.” Hans motiv var att söka uppmärksamhet, han ville gärna vara med i tidningen. Vi på redaktionen bara gapade. Jag var drygt 20 år gammal och hade aldrig hört talas om sådana konstigheter. Efter många års polis- och tingsbevakning för Corren i Mjölby och Motala är jag inte lika oskuldsfull längre.

Hur avslöjades den fantasifulle pastorn? På det vanliga viset – genom enträget och tålmodigt polisarbete. För det första ställde sig Månsson frågan: vilken människa ställer sig och räknar ölflaskor efter en så otäck upplevelse?

Frågorna blev allt fler och inträngande och pastorns svar blev allt mer förvirrade och motsägelsefulla. Till slut höll det inte längre utan han erkände att han iscensatt hela historien själv. Någon annan förklaring än det dunkla motivet kunde han inte ge och han var naturligtvis inte i psykisk balans. Månsson förklarade att påhittade historier som denna var ovanliga men att de förekommer. Det finns ofta något bakomliggande trauma som tar sig märkliga uttryck.

Tidningen ställdes inför ett pressetiskt problem med att berätta om den oväntade upplösning. Det var uteslutet att namnge honom så han fick bli frikyrkopastor igen. Fast alla läsare av tidningen visste vem han var. Hur snacket gick i församlingen vet jag inte för jag umgicks inte i de kretsarna.

Den olycklige mannen skiljdes från sin tjänst och han flyttade till Linköping. . Han erhöll ett elakt men fyndigt smeknamn i Vadstena. Efter denna inblick i den kriminella världen återgick jag till mina fotbollslag: VGIF, Wasa, Väderstad, Strå, Borghamn, Hästholmen och ÖIK. Där förekom på sin höjd röda kort utdelade av en domare i svart.