Fortsätt till huvudinnehåll

´ndranghetan?



Vad är ´ndranghetan? Cosa Nostra och Camorran känner jag till efter flitiga studier i ämnet men jag har inte stött på ´ndragnhetan tidigare. Nu vet jag bättre efter att ha läst Francesco Forgiones bok Maffia på export. Forgione är författare och journalist och tidigare ordförande för den italienska statens antimaffiakommission.

`ndranghetan har sitt ursprung i Kalabrien, den fattigaste delen i stövelns fot. Enligt Forgione är ´ndranghetan effektivare organiserad, finansiellt starkare och har större inbördes lojalitet än sina motsvarigheter på Sicilien och i Neapel. De är diskreta och tar bara till våld när de är hårt trängda. Kalabresarna har också de bästa kontakterna med drogkartellerna i Mexico och Colombia. Den huvudsakliga inkomstkällan förutom knarksmuggling är kidnapping av rika personer och märkesförfalskning. De enorma vinsterna tvättas vita genom investeringar i pizzerior, restauranger, import- och exportbolag i livsmedelsbranschen samt finansbolag.

Varför denna gren av maffian inte fått särskilt mycket uppmärksamhet i våra medier är en gåta men en gissning är att romanförfattare som Mario Puzo eller filmregissörer inte ägnat dem någon uppmärksamhet.

Alltsedan 1950-talet har dessa mafiosi utvandrat till Canada, Tyskland, Amsterdam och är på väg att etablera sig i Östeuropa. Var och varannan pizzeria i Tyskland tycks vara täckmantel för knarkhandel. Kalabresarna kontrollerar den organiserade brottsligheten i Canada sedan 60-talet.

Det är fascinerande hur dessa knappt läskunniga f d fåraherdar tar sig in i storstädernas etablerade kretsar av jurister, bankdirektörer, revisorer och högt uppsatta politiker, skriver Forgione. Nä, pengar luktar som bekant inte. I Australien finns två italienskspråkiga dagstidningar under deras kontroll.
Trots den lyckade integrationen i de nya länderna håller kalabresarna stenhårt på släktband, gamla traditioner och ceremonier. De är djupt religiösa.

Forgiones bok är faktaspäckad med massor av namn, beskrivningar av släktförbindelser och namn på företag som ingår i maffiasfären. Han redogör ingående för det komplicerade systemet med penningtransporter världen över.

Unga lovande män i det gamla landet identifieras, lärs upp och får med tiden allt ansvarsfullare positioner i hierarkin. Vissa bortfall förekommer för de italienska karabinjärerna är ganska framgångsrika i sin jakt på mafiosi men det finns alltid en uppsjö av nya män som är beredda att fylla luckorna. Ett liv i all tänkbar lyx och överflöd lockar mer än ett långt fängelsestraff avskräcker. En del dör i våldsamma och blodiga maktkamper.

Polismyndigheterna samverkar allt bättre och det förekommer att italienska 
poliser samarbetar med de lokala poliserna vid identifieringar och gripanden i främmande land. Samarbetet försvåras av att lagstiftningen skiljer sig mellan länderna. Det finns ingen motsvarighet till den italienska samröre-med-maffialagen i de västeuropeiska länderna. Forgione kritiserar flera länders regeringar som tidigare stoppat huvudet i sanden.

Sverige finns inte med på de kartor över maffians utbredning som illustrerar boken. Förmodligen är nio miljoner utslängda i skogsbrynet en för liten marknad. Och tur är väl det för det svenska rättsväsendet har fullt upp med Skäggetorpsligorna.

Boken är intressant men en aning svårsmält för en svensk läsare. Alla namn som flödar över en säger inte så mycket. Men man häpnar över företagsamheten, fräckheten, girigheten, våldet och risktagandet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.