´ndranghetan?

Vad är ´ndranghetan? Cosa Nostra och Camorran känner jag till efter flitiga studier i ämnet men jag har inte stött på ´ndragnhetan tidigare. Nu vet jag bättre efter att ha läst Francesco Forgiones bok Maffia på export. Forgione är författare och journalist och tidigare ordförande för den italienska statens antimaffiakommission.

`ndranghetan har sitt ursprung i Kalabrien, den fattigaste delen i stövelns fot. Enligt Forgione är ´ndranghetan effektivare organiserad, finansiellt starkare och har större inbördes lojalitet än sina motsvarigheter på Sicilien och i Neapel. De är diskreta och tar bara till våld när de är hårt trängda. Kalabresarna har också de bästa kontakterna med drogkartellerna i Mexico och Colombia. Den huvudsakliga inkomstkällan förutom knarksmuggling är kidnapping av rika personer och märkesförfalskning. De enorma vinsterna tvättas vita genom investeringar i pizzerior, restauranger, import- och exportbolag i livsmedelsbranschen samt finansbolag.

Varför denna gren av maffian inte fått särskilt mycket uppmärksamhet i våra medier är en gåta men en gissning är att romanförfattare som Mario Puzo eller filmregissörer inte ägnat dem någon uppmärksamhet.

Alltsedan 1950-talet har dessa mafiosi utvandrat till Canada, Tyskland, Amsterdam och är på väg att etablera sig i Östeuropa. Var och varannan pizzeria i Tyskland tycks vara täckmantel för knarkhandel. Kalabresarna kontrollerar den organiserade brottsligheten i Canada sedan 60-talet.

Det är fascinerande hur dessa knappt läskunniga f d fåraherdar tar sig in i storstädernas etablerade kretsar av jurister, bankdirektörer, revisorer och högt uppsatta politiker, skriver Forgione. Nä, pengar luktar som bekant inte. I Australien finns två italienskspråkiga dagstidningar under deras kontroll.

Trots den lyckade integrationen i de nya länderna håller kalabresarna stenhårt på släktband, gamla traditioner och ceremonier. De är djupt religiösa.

Forgiones bok är faktaspäckad med massor av namn, beskrivningar av släktförbindelser och namn på företag som ingår i maffiasfären. Han redogör ingående för det komplicerade systemet med penningtransporter världen över.

Unga lovande män i det gamla landet identifieras, lärs upp och får med tiden allt ansvarsfullare positioner i hierarkin. Vissa bortfall förekommer för de italienska karabinjärerna är ganska framgångsrika i sin jakt på mafiosi men det finns alltid en uppsjö av nya män som är beredda att fylla luckorna. Ett liv i all tänkbar lyx och överflöd lockar mer än ett långt fängelsestraff avskräcker. En del dör i våldsamma och blodiga maktkamper.

Polismyndigheterna samverkar allt bättre och det förekommer att italienska 

poliser samarbetar med de lokala poliserna vid identifieringar och gripanden i främmande land. Samarbetet försvåras av att lagstiftningen skiljer sig mellan länderna. Det finns ingen motsvarighet till den italienska samröre-med-maffialagen i de västeuropeiska länderna. Forgione kritiserar flera länders regeringar som tidigare stoppat huvudet i sanden.

Sverige finns inte med på de kartor över maffians utbredning som illustrerar boken. Förmodligen är nio miljoner utslängda i skogsbrynet en för liten marknad. Och tur är väl det för det svenska rättsväsendet har fullt upp med Skäggetorpsligorna.

Boken är intressant men en aning svårsmält för en svensk läsare. Alla namn som flödar över en säger inte så mycket. Men man häpnar över företagsamheten, fräckheten, girigheten, våldet och risktagandet.