Fortsätt till huvudinnehåll

Hittar handbollen till jarlens hall?



Skänninge Marken pågår men det är inte därför jag riktar strålkastarljuset mot Skänninge. Invigningen av Birger jarls hall närmar sig. Kommunens fritidsförvaltning lanserar nya grepp för att öka den idrottsliga aktiviteten bland Skänningeborna. Du ska inte nödvändigtvis behöva tillhöra en förening för att hyra hallen. Målet är att fylla Birger jarls hall med aktivitet även på tider när en hall vanligtvis står tom.

Jag har under mina dryga 30 år i Mjölby förundrat mig över att det inte funnits handboll i Mjölby eller Skänninge tätorter. Men nu finns chansen att introducera denna roliga lagidrott i Skänninge. Kunskap finns i överflöd nästgårds, det vill säga i Mantorp. Kanske ett samarbete med SIK? Eller är konkurrensen från innebandyn övermäktig?

Sedan jag flyttade till Mjölby 1982 har tre stora projekt i fritidssektorn sjösatts. Ishallen 1986, simhallen 2002 och nu idrottshallen i Skänninge. De två senare hade lång inkubationstid innan de blev verklighet. När debatten var som hetast om simhallen sa dåvarande kommunalrådet Jörgen Oskarsson att frågan hade diskuterats i arbetarekommunen sedan 70-talet. Och det var nära att det inte blev av för 13 år sedan heller. Den borgerliga oppositionen var emot men med hjälp av KD kunde socialdemokraterna och vänstern skapa tillräcklig majoritet i kommunfullmäktige. Sedan följde en långvarig debatt om Medley eller kommunen skulle driva badet men det är en annan historia.

De borgerliga partierna motsatte sig nybyggnaderna. ”Vi har inte råd” var deras huvudargument. Rätt eller fel? Ja det beror på inställningen till idrott och motion men nog har de gjort Mjölby kommun till en roligare plats att bo och verka på.

Under den senaste 30-årsperioden byggdes också golfbanan 1986. Men jag har utelämnat den i uppräkningen eftersom det inte är någon kommunal anläggning utan ägs och drivs av de 1 000 medlemmarna själva. Till avdelning större projekt måste man också räkna den upprustning av Skänninge Idrottspark som skedde i början av 2000-talet men som bekostades av dåvarande Banverket efter en bytesaffär med kommunen.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.