Hittar handbollen till jarlens hall?

Skänninge Marken pågår men det är inte därför jag riktar strålkastarljuset mot Skänninge. Invigningen av Birger jarls hall närmar sig. Kommunens fritidsförvaltning lanserar nya grepp för att öka den idrottsliga aktiviteten bland Skänningeborna. Du ska inte nödvändigtvis behöva tillhöra en förening för att hyra hallen. Målet är att fylla Birger jarls hall med aktivitet även på tider när en hall vanligtvis står tom.

Jag har under mina dryga 30 år i Mjölby förundrat mig över att det inte funnits handboll i Mjölby eller Skänninge tätorter. Men nu finns chansen att introducera denna roliga lagidrott i Skänninge. Kunskap finns i överflöd nästgårds, det vill säga i Mantorp. Kanske ett samarbete med SIK? Eller är konkurrensen från innebandyn övermäktig?

Sedan jag flyttade till Mjölby 1982 har tre stora projekt i fritidssektorn sjösatts. Ishallen 1986, simhallen 2002 och nu idrottshallen i Skänninge. De två senare hade lång inkubationstid innan de blev verklighet. När debatten var som hetast om simhallen sa dåvarande kommunalrådet Jörgen Oskarsson att frågan hade diskuterats i arbetarekommunen sedan 70-talet. Och det var nära att det inte blev av för 13 år sedan heller. Den borgerliga oppositionen var emot men med hjälp av KD kunde socialdemokraterna och vänstern skapa tillräcklig majoritet i kommunfullmäktige. Sedan följde en långvarig debatt om Medley eller kommunen skulle driva badet men det är en annan historia.

De borgerliga partierna motsatte sig nybyggnaderna. ”Vi har inte råd” var deras huvudargument. Rätt eller fel? Ja det beror på inställningen till idrott och motion men nog har de gjort Mjölby kommun till en roligare plats att bo och verka på.

Under den senaste 30-årsperioden byggdes också golfbanan 1986. Men jag har utelämnat den i uppräkningen eftersom det inte är någon kommunal anläggning utan ägs och drivs av de 1 000 medlemmarna själva. Till avdelning större projekt måste man också räkna den upprustning av Skänninge Idrottspark som skedde i början av 2000-talet men som bekostades av dåvarande Banverket efter en bytesaffär med kommunen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen