Fortsätt till huvudinnehåll

Allt om Mat i Perssons senaste





Först händer ingenting. Sen ingenting. Men när hälften av de drygt 500 sidorna i Bombmakaren och hans kvinna är avverkade börjar det röra på sig och upplösningen är både spännande och oväntad.

Det är farligt att avslöja för mycket om en spänningsroman men här är handlingen i korthet. En familj muslimska somalier planerar utifrån sin bas i Eskilstuna ett attentat mot statsledningen vid nationaldagsfirandet på Solliden. Lisa Mattei, operativ chef på SÄPO, får ett tips från en brittisk kollega och spaningarna organiseras skyndsamt.

Den somaliska familjen lever ett till synes normalt liv med arbete, familjeliv och studier. Ledningsgruppen sammanträder och sammanträder, veckorna går och frustrationen sprider sig. Lisa börjar misstänka att hon fått ett felaktigt tips. Men plötsligt inträffar ett spaningsgenombrott och jakten får mål och mening. Men Lisa Mattei irriteras över att huvudmålet för deras spaningar tycks undkomma de flesta skuggningsinsatser. Finns en mullvad i den egna organisationen? Den som läser får se.

Snart inser den skarpsinniga Lisa att hennes brittiska kollega inte spelat med öppna kort. Somligt behåller han för sig och sina amerikanska vänner och det underlättar inte SÄPOS arbete men bokens hjältinna genomskådar den snobbige engelsmannen.

Ett habilt hantverk men knappast Perssons bästa. Författaren sprider sarkasmer omkring sig i vanlig ordning och skrattet ligger nära till hands. En av måltavlorna för giftpilarna är förre rikspolischefen och östgötahövdingen Björn Eriksson. Det är i och för sig inget nytt. I författarens ögon står inte Erikssons aktier högt.
Det naturfagra Sörmland beskrivs i lyriska ordalag men försäkringsbedrägerier med kor saknas. Persson har dock en säker blick för detaljerna i livet på landet.

En detalj irriterar mig. Persson är lika långrandig och detaljerad om mat och dryck som Jan Guillou är om skjutvapen. Men ska man få ihop en kloss på 500 sidor krävs några utvikningar. Annars är karln hungrig för jämnan.

För er som undrar. Jo, Evert Bäckström finns med i en biroll. Något säger mig att Leif GW inte är färdig med den inbilske lille homofoben även om han uttryckt motsatsen i några intervjuer.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.