Fortsätt till huvudinnehåll

Allt om Mat i Perssons senaste





Först händer ingenting. Sen ingenting. Men när hälften av de drygt 500 sidorna i Bombmakaren och hans kvinna är avverkade börjar det röra på sig och upplösningen är både spännande och oväntad.

Det är farligt att avslöja för mycket om en spänningsroman men här är handlingen i korthet. En familj muslimska somalier planerar utifrån sin bas i Eskilstuna ett attentat mot statsledningen vid nationaldagsfirandet på Solliden. Lisa Mattei, operativ chef på SÄPO, får ett tips från en brittisk kollega och spaningarna organiseras skyndsamt.

Den somaliska familjen lever ett till synes normalt liv med arbete, familjeliv och studier. Ledningsgruppen sammanträder och sammanträder, veckorna går och frustrationen sprider sig. Lisa börjar misstänka att hon fått ett felaktigt tips. Men plötsligt inträffar ett spaningsgenombrott och jakten får mål och mening. Men Lisa Mattei irriteras över att huvudmålet för deras spaningar tycks undkomma de flesta skuggningsinsatser. Finns en mullvad i den egna organisationen? Den som läser får se.

Snart inser den skarpsinniga Lisa att hennes brittiska kollega inte spelat med öppna kort. Somligt behåller han för sig och sina amerikanska vänner och det underlättar inte SÄPOS arbete men bokens hjältinna genomskådar den snobbige engelsmannen.

Ett habilt hantverk men knappast Perssons bästa. Författaren sprider sarkasmer omkring sig i vanlig ordning och skrattet ligger nära till hands. En av måltavlorna för giftpilarna är förre rikspolischefen och östgötahövdingen Björn Eriksson. Det är i och för sig inget nytt. I författarens ögon står inte Erikssons aktier högt.
Det naturfagra Sörmland beskrivs i lyriska ordalag men försäkringsbedrägerier med kor saknas. Persson har dock en säker blick för detaljerna i livet på landet.

En detalj irriterar mig. Persson är lika långrandig och detaljerad om mat och dryck som Jan Guillou är om skjutvapen. Men ska man få ihop en kloss på 500 sidor krävs några utvikningar. Annars är karln hungrig för jämnan.

För er som undrar. Jo, Evert Bäckström finns med i en biroll. Något säger mig att Leif GW inte är färdig med den inbilske lille homofoben även om han uttryckt motsatsen i några intervjuer.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...