Hitlers chanstagning i Ardennerna

Det är 70 år sedan andra världskrigets slut men intresset tycks aldrig ta slut. Militärhistorikern Antony Beevor har skrivit sin femte bok om andra världskriget, Ardenneroffensiven 1944 - Hitlers sista offensiv. En tegelsten på 500 sidor med detaljerade skildringar av striderna mellan 16 december 1944 till 25 januari 1945. Genom ett överraskande anfall mitt i vintern skulle krigslyckan vändas till Tysklands fördel.

Tyskarna hade inledningsvis stora vinster men de allierades överlägsenhet i luften, antalet fordon och tillgången till drivmedel och ammunition fällde avgörandet till slut. Militärhistoriker anser att det amerikanska fältartilleriet var mycket effektivt.

Tyskarna var välutbildade, erfarna och mycket motiverade medan deras amerikanska motståndare var gröna, rädda och saknade vinterkläder. Dimma, snöstorm, gyttja och riktigt låga vintertemperaturer skapade problem för båda sidor inte minst för stridsvagnarna.

Det som slår mig är de stora motsättningarna mellan britter och amerikaner. Eisenhower, Montgomery, Bradley och Patton hade bittra duster där överbefälhavaren Eisenhower fick medla mellan de egotrippade generalerna. Särskilt Bradley tog åt sig av Montgomerys verbala attacker. Flera år efter kriget när Eisenhower intervjuades av sin levnadstecknare Cornelis Ryan, kallade han Montgomery för en psykopat som till varje pris skulle ta åt sig äran av de allierades framgångar. På ett annat ställe i boken skriver författaren att Monty led av Aspergers syndrom.

Eisenhower som till en början av Monty gav stort spelrum gav efter för trycket och tilldelade fältmarskalken en undanskymd roll under de fyra månader som återstod av kriget. Den tågordningen godkändes av Churchill.

Monty var uppbackad av den brittiska pressen som nationalhjälte och amerikanerna av sin press. Eisenhower, Roosevelt och Churchill var mycket bekymrade över hur kriget framställdes i pressen och dess inverkan på allmänna opinionen därhemma.

Krig är kaos, missförstånd och felaktiga beslut fattade under stor press. Artilleri och flyg besköt sina egna ställningar liksom civila på flykt som misstogs för stridande trupper. Civilbefolkningen led oerhört när artilleriet vräkte in granater över de intagna byarna. Flera städer och byar intogs av båda sidor inom loppet av några dagar. Hårdaste striderna stod i Bastogne och Sankt Vith. 

 Det var andra gången Ardennerna var en krigsskådeplats. Även under första världskriget 1914 förekom det strider här.

Skyttegravsfot (förfrysning) var mycket vanligt då kängorna inte kunde hållas torra och nödvändiga ombyten av strumpor saknades. Temperaturen var vissa nätter nere i -20 grader. Dysenteri var också en vanlig sjukdom liksom stridsutmattning.

Jag ger Ardenneroffensiven 1944 3 kpistar av 5 möjliga.