Fortsätt till huvudinnehåll

Hitlers chanstagning i Ardennerna





Det är 70 år sedan andra världskrigets slut men intresset tycks aldrig ta slut. Militärhistorikern Antony Beevor har skrivit sin femte bok om andra världskriget, Ardenneroffensiven 1944 - Hitlers sista offensiv. En tegelsten på 500 sidor med detaljerade skildringar av striderna mellan 16 december 1944 till 25 januari 1945. Genom ett överraskande anfall mitt i vintern skulle krigslyckan vändas till Tysklands fördel.

Tyskarna hade inledningsvis stora vinster men de allierades överlägsenhet i luften, antalet fordon och tillgången till drivmedel och ammunition fällde avgörandet till slut. Militärhistoriker anser att det amerikanska fältartilleriet var mycket effektivt.

Tyskarna var välutbildade, erfarna och mycket motiverade medan deras amerikanska motståndare var gröna, rädda och saknade vinterkläder. Dimma, snöstorm, gyttja och riktigt låga vintertemperaturer skapade problem för båda sidor inte minst för stridsvagnarna.

Det som slår mig är de stora motsättningarna mellan britter och amerikaner. Eisenhower, Montgomery, Bradley och Patton hade bittra duster där överbefälhavaren Eisenhower fick medla mellan de egotrippade generalerna. Särskilt Bradley tog åt sig av Montgomerys verbala attacker. Flera år efter kriget när Eisenhower intervjuades av sin levnadstecknare Cornelis Ryan, kallade han Montgomery för en psykopat som till varje pris skulle ta åt sig äran av de allierades framgångar. På ett annat ställe i boken skriver författaren att Monty led av Aspergers syndrom.

Eisenhower som till en början av Monty gav stort spelrum gav efter för trycket och tilldelade fältmarskalken en undanskymd roll under de fyra månader som återstod av kriget. Den tågordningen godkändes av Churchill.

Monty var uppbackad av den brittiska pressen som nationalhjälte och amerikanerna av sin press. Eisenhower, Roosevelt och Churchill var mycket bekymrade över hur kriget framställdes i pressen och dess inverkan på allmänna opinionen därhemma.

Krig är kaos, missförstånd och felaktiga beslut fattade under stor press. Artilleri och flyg besköt sina egna ställningar liksom civila på flykt som misstogs för stridande trupper. Civilbefolkningen led oerhört när artilleriet vräkte in granater över de intagna byarna. Flera städer och byar intogs av båda sidor inom loppet av några dagar. Hårdaste striderna stod i Bastogne och Sankt Vith. 

 Det var andra gången Ardennerna var en krigsskådeplats. Även under första världskriget 1914 förekom det strider här.

Skyttegravsfot (förfrysning) var mycket vanligt då kängorna inte kunde hållas torra och nödvändiga ombyten av strumpor saknades. Temperaturen var vissa nätter nere i -20 grader. Dysenteri var också en vanlig sjukdom liksom stridsutmattning.

Jag ger Ardenneroffensiven 1944 3 kpistar av 5 möjliga.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.