Fortsätt till huvudinnehåll

Tjurig smålänning i rampljuset





Tjurig, envis och med stark tävlingsvilja. Inte bäst på någonting men helheten blir ganska bra ändå.

David Lingmerth är nog Sveriges bästa spelare på svärdsidan just nu. På drygt ett år har han tagit sig upp till plats nr 59 på världsrankingen. I början av juni vann han The Memorial Tournament efter särspel. Den tävling som Jack Nicklaus är värd för.

David Lingmerth porträtteras i senaste numret av Svensk Golf. Tidningens reportageteam träffade Lingmerth på hemmaklubben Tranås vid ett besök för några  veckor sedan.

 ”Det är häftigt att komma hem och höra gratulationerna från medlemmar och vänner. Men det har definitivt landat. Visst kanske man blickar tillbaka på det men jag har hunnit spela ett par tävlingar till utan att lyckas vinna så då får man jobba vidare för ett vinna en till.”

Det märkliga är att David framställer sig som en ordinär spelare.

”Kollar du min statistik på touren är det nästan inget som står ut, som du kan säga att ”det här är David riktigt bra på”. Jag slår ju inte bollen 320 meter för jag är en kort kille”.

Tranåskillen menar att han har en karaktärsegenskap som står ut och det är envisheten.

”Så har det alltid varit. Kanske är det för att mina föräldrar har den där attityden, de är väldigt envisa. Det är svårt att förklara men det har alltid funnits. Mina bröder är likadana. Förlorar vi blir vi tjuriga om det så bara gäller NHL på XBox.”


Under junioråren ansågs han som en bra kille men inte som någon exceptionell talang. Under en period stod han utanför landslaget.

”Då knöt jag näven i byxfickan och sa att jag ska nog visa dem”.
Han säger att det är beroendeframkallande att vinna dollarstinna golftävlingar och att han är sugen på mer. Det finns mycket kvar att jobba för. Det är fortfarande ingen svensk herre som vunnit en major.

David Lingmerth ser gärna att han blir den förste. Då får Tranås kommun byta ut statyn av Ove Fundin på Storgatan mot en golfspelare.

Märkligt nog passade varken Tranås-Posten, Tranås Tidning eller Corren på att träffa Lingmerth under hembesöket. Golfen i medieskugga? Javisst ja, LHC har gått på is.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.