Fortsätt till huvudinnehåll

Tjurig smålänning i rampljuset





Tjurig, envis och med stark tävlingsvilja. Inte bäst på någonting men helheten blir ganska bra ändå.

David Lingmerth är nog Sveriges bästa spelare på svärdsidan just nu. På drygt ett år har han tagit sig upp till plats nr 59 på världsrankingen. I början av juni vann han The Memorial Tournament efter särspel. Den tävling som Jack Nicklaus är värd för.

David Lingmerth porträtteras i senaste numret av Svensk Golf. Tidningens reportageteam träffade Lingmerth på hemmaklubben Tranås vid ett besök för några  veckor sedan.

 ”Det är häftigt att komma hem och höra gratulationerna från medlemmar och vänner. Men det har definitivt landat. Visst kanske man blickar tillbaka på det men jag har hunnit spela ett par tävlingar till utan att lyckas vinna så då får man jobba vidare för ett vinna en till.”

Det märkliga är att David framställer sig som en ordinär spelare.

”Kollar du min statistik på touren är det nästan inget som står ut, som du kan säga att ”det här är David riktigt bra på”. Jag slår ju inte bollen 320 meter för jag är en kort kille”.

Tranåskillen menar att han har en karaktärsegenskap som står ut och det är envisheten.

”Så har det alltid varit. Kanske är det för att mina föräldrar har den där attityden, de är väldigt envisa. Det är svårt att förklara men det har alltid funnits. Mina bröder är likadana. Förlorar vi blir vi tjuriga om det så bara gäller NHL på XBox.”


Under junioråren ansågs han som en bra kille men inte som någon exceptionell talang. Under en period stod han utanför landslaget.

”Då knöt jag näven i byxfickan och sa att jag ska nog visa dem”.
Han säger att det är beroendeframkallande att vinna dollarstinna golftävlingar och att han är sugen på mer. Det finns mycket kvar att jobba för. Det är fortfarande ingen svensk herre som vunnit en major.

David Lingmerth ser gärna att han blir den förste. Då får Tranås kommun byta ut statyn av Ove Fundin på Storgatan mot en golfspelare.

Märkligt nog passade varken Tranås-Posten, Tranås Tidning eller Corren på att träffa Lingmerth under hembesöket. Golfen i medieskugga? Javisst ja, LHC har gått på is.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...