Fortsätt till huvudinnehåll

Vi avslöjar koderna




Ingen som kollat media denna vecka har väl undgått att SM-veckan arrangerats i Östergötland. Äkta makar, far och son, två generationer mixed och singeltävlingar för 70- och 80-åringar har bland annat stått på programmet.

40 års golfspel på över 60 svenska golfbanor har givit mig många tillfällen att avläsa de sociala koderna i klubbhuset och dess omgivningar. Påtagliga skillnader finns mellan könen, särskilt i shopen. Gubbarna hummar och känner på Callaways senaste driver för 4 000 spänn medan damerna, oavsett ålder, flockas kring reablusarna. Den shopägare som missar att hänga ut ett stort antal plagg med 20-30 procents rabatt vid en tävling gör sig skyldig till tjänstefel. Kontokort langas fram, sifferkoder matas in. Härliga tider, strålande tider.

En fotograf jag känner kallar blusspekulanterna för Pastellmaffian men jag som är PK, protesterar livligt mot den gamle reaktionären. Å andra sidan kallar han Kinbagen för en rullande mulltoa så sarkasmerna är jämnt fördelade.
Rätt längd på byxorna, rätt färg på strumporna? Avgör själv.
Oavsett kön har alla golfare ett gemensamt. Efter rundan sitter de framför varandra och måttar upp 30 cm mellan fingertopparna som omvända storfiskare. ”Så här många missade kortputtar hade jag idag”. Kompisarna lyssnar otåligt innan det är deras tur att dra samma litania. Somliga tröstar sig med öl, men inga namn, inga namn.

Nybörjare kan göra sig skyldiga till många misstag innan de lärt sig koderna. Ett vanligt misstag är att dyka upp med splitter ny utrustning och kläder. Sånt kan en erfaren golfare nosa sig till med 100 procents säkerhet och resultatet blir att nybörjaren får svårt att hitta spelkompisar. Ett tips är att solka ner utrustningen lite lagom. Inte så att jag rekommenderar någon att slå järnfemman i sten för sånt händer ändå, men skita ner bagen eller sätt några svettiga fingrar på kepsskärmen. Att likt globetrotters kleta ner bagen med klistermärken är definitivt tabu. Herrhattar är på ingång men inte vanliga ännu. Rutiga byxor är en gammal myt men halvlånga shorts med utanpåliggande benfickor hänger kvar. Vad förvaras i dessa benfickor? Karta och kompass?

En snubbe skiljer ut sig markant. En ung man, småskitig, inte sällan barfota och med ett par klubbor i en plastpåse. T-shirten pryds av Che Guevara. Han ser sig omkring med ett snett leende i mungipan och kallar omgivningen för brackor. Han är sällan ute på banan utan nöjer sig med ett par hinkar på rangen innan han sätter sig i pappas BMW X5 och trycker plattan i botten.

Om vi dröjer oss kvar på parkeringsplatsen, vad väntar oss där? Det gamla vanliga utbudet av Volvo, Toyota, Kia, Renault, Peugeot, Mazda, Audi och VW. De här fordonen har ett gemensamt, de är alla skitiga. För vem har tid att tvätta bilen när kompisarna väntar på första tee?

Vid sommarens slut ska jag också avslöja koderna hos båtfolket, fiskefolket och motorfolket. Vilka seglarskor står högst i kurs nu, och vilken haspelrulle är populärast. Tips om hur man bäst avlägsnar en krok i örat utlovas.

Tills dess, kryssa lugnt mellan bryggor och greener.

 
Näringsintaget är viktigt för somliga golfare. Grovt bröd, grönsaker och vatten.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.