Fortsätt till huvudinnehåll

Det skramlar tommare i kassakistan



I lördagens Corren ägnade chefredaktören Christer Kustvik ledarsidan åt att måla upp en optimistisk bild av tidningens framtid. Läsarna kramade om honom, berömde honom för tidningens innehåll och Christer lovade en tjockare tidning med fler texter och bilder från allehanda ämnesområden. Tillsammans ska vi göra Corren ännu starkare löd budskapet.

Jag erkänner att jag är lite kluven till den här texten. Mitt privatjag vill gärna tro på Christer för jag har många goa arbetskamrater kvar på bygget men mitt gamla yrkesjag intar en skeptisk hållning.

Finns det några skarpa fakta som stöder Kustviks optimism? Jag beställer hem Östgöta Medias årsredovisning för 2015 och får en smärre chock. Resultatet efter finansnetto är minus 97 miljoner kr på en omsättning av 593 miljoner kr. Var sjätte krona är en ren förlust. Fem år i följd har ÖM redovisat kraftiga förluster och den sammanlagda förlusten är hisnande 371 miljoner kr. Det förut så stora egna kapitalet eroderar för varje år. Kalla det kräftgång eller Ebberöds bank. Vad krävs för att vända trenden 2016?

Kan det fortsätta så här utan kraftiga besparingsåtgärder? Samtidigt med Kustviks text kom nyheten om att systerbolaget Norrbottens Media slår samman redaktionerna för Norrländska Socialdemokraten och Norrbottenskuriren. Det visar att koncernledningen inte drar sig för drastiska beslut.

NT har i alla år jag varit i branschen gjort sig känd som en vinstmaskin. Eftersom bolaget är stiftelseägt har det i motsats till Corren inte funnits några aktieägare att dela ut pengar till. NT har istället ägnat sig åt att köpa upp tidningar på andra håll i landet. 2008 köptes Corren in.


Östgöta Media består av NT, Corren, Västerviks Tidning, Motala Tidning, Folkbladet, gratistidningarna Extra Östergötland, Mera Västervik, Mera Norrköping, Mera Linköping samt Affärsliv. Com och två TV-kanaler. Bolaget är ett helägt dotterbolag till Norrköpings Tidningars Media AB org.nr 556741-2340. Det senare äger också tidningar på Gotland, Uppsala och Luleå.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...