Fortsätt till huvudinnehåll

Det skramlar tommare i kassakistan



I lördagens Corren ägnade chefredaktören Christer Kustvik ledarsidan åt att måla upp en optimistisk bild av tidningens framtid. Läsarna kramade om honom, berömde honom för tidningens innehåll och Christer lovade en tjockare tidning med fler texter och bilder från allehanda ämnesområden. Tillsammans ska vi göra Corren ännu starkare löd budskapet.

Jag erkänner att jag är lite kluven till den här texten. Mitt privatjag vill gärna tro på Christer för jag har många goa arbetskamrater kvar på bygget men mitt gamla yrkesjag intar en skeptisk hållning.

Finns det några skarpa fakta som stöder Kustviks optimism? Jag beställer hem Östgöta Medias årsredovisning för 2015 och får en smärre chock. Resultatet efter finansnetto är minus 97 miljoner kr på en omsättning av 593 miljoner kr. Var sjätte krona är en ren förlust. Fem år i följd har ÖM redovisat kraftiga förluster och den sammanlagda förlusten är hisnande 371 miljoner kr. Det förut så stora egna kapitalet eroderar för varje år. Kalla det kräftgång eller Ebberöds bank. Vad krävs för att vända trenden 2016?

Kan det fortsätta så här utan kraftiga besparingsåtgärder? Samtidigt med Kustviks text kom nyheten om att systerbolaget Norrbottens Media slår samman redaktionerna för Norrländska Socialdemokraten och Norrbottenskuriren. Det visar att koncernledningen inte drar sig för drastiska beslut.

NT har i alla år jag varit i branschen gjort sig känd som en vinstmaskin. Eftersom bolaget är stiftelseägt har det i motsats till Corren inte funnits några aktieägare att dela ut pengar till. NT har istället ägnat sig åt att köpa upp tidningar på andra håll i landet. 2008 köptes Corren in.


Östgöta Media består av NT, Corren, Västerviks Tidning, Motala Tidning, Folkbladet, gratistidningarna Extra Östergötland, Mera Västervik, Mera Norrköping, Mera Linköping samt Affärsliv. Com och två TV-kanaler. Bolaget är ett helägt dotterbolag till Norrköpings Tidningars Media AB org.nr 556741-2340. Det senare äger också tidningar på Gotland, Uppsala och Luleå.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer