Fortsätt till huvudinnehåll

Mannen som gjorde vad som föll honom in



Malte Liewen Stierngranat (1871-1960). Smaka på namnet. Visst låter det som namnet på en oförvägen man som kastade sig in i omöjliga projekt men alltid landade på fötterna.

Anebys största kändis är aktuell igen drygt ett halvsekel efter sin död. Tre grafiska designers, Filip Hovensjö, Charlie Hedström och Olle Knutsson Hjertén från Göteborg, har placerat Malte på en husfasad i Aneby. Kanske blir det en lika stor turistattraktion som Stalpet.

”Vi kom fram till att vi ville sätta färg på mindre orter i Sverige och så gjorde vi en lista på potentiella ställen”, säger trion till Tranås-Posten.
I Aneby föll valet på Malte. Den här mannen skulle nog ha blivit porträtterad i en Hollywoodfilm om han var född 50 år senare.

En sammanfattning av hans minst sagt innehållsrika liv.

Han föddes på Nobynäs herrgård utanför Aneby.
Utan föräldrarnas vetskap reste han till USA 1898.

Där träffade han en förmögen kvinna som han senare övergav och blev stämd för brutet äktenskapslöfte. Det kostade honom fängelse och 50 000 dollar i böter.

Han köpte sig en ingenjörstitel och gifte sig med Marie Dahlman som kom från en förmögen familj.

Han arbetade som konservator och restaurerade utan utbildning verk av Rubens och Rembrandt.

Paret flyttade till Sverige 1911 och året senare var Malte värd för den amerikanska OS-truppen vid OS i Stockholm.

Med hjälp av hustruns pengar byggdes slottet Stjärneborg på mark intill släktgården.

Paret umgicks med den tidens kulturpersonligheter och kändisar som prins Eugen, arkitekten Torben Grut och skulptören Carl Eldh.

Malte Liewen satte en magnifik slutpunkt för sitt liv när han lät uppföra en pyramid intill slottet med Cheopspyramiden som förebild. Den blev hans och familjens gravplats.

Hembygdsforskaren Göran Engström har skrivit en biografi över den märklige mannen som knappast kände till begreppet jantelagen. Boken har den passande titeln ”Mannen som gjorde vad som föll honom in”.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...