Fortsätt till huvudinnehåll

En nygammal favorit




Som hängiven deckarläsare har jag alltid förundrat mig över att jag inte hittat någon riktigt bra roman i idrottsmiljö. Norska deckardrottningen Anne Holt och hennes bror hjärtläkaren Even Holt har åtgärdat bristen med Sudden Death.

Huvudpersonerna i detta drama är:

Sara Zuckerman, norskjudisk kardiologprofessor, superintelligent, energisk och vacker. Noll koll på fotboll men sambo med Johannes Funkel, tysk tränare i PL-klubben FC Notting Hill.

Ola Farmen, kollega med Sara och ingående i Notting Hills medicinska stab. Sexbarnsfar med dålig ekonomi.

Najib Aysha, mystisk finansmogul med ägarintressen i så gott som alla branscher världen över. Ägare till Notting Hill. En man som inte tål att bli motsagd. Konstsamlare.

Aron Apter, f d Mossadagent med åtskilligt på sitt samvete under en lång karriär. Börjar känna sig bortglömd och åsidosatt på ålderns höst. Lever ensam och isolerad sedan hustrun lämnat honom.

David Lee Curry. Sprinttränare i klubben med ett förflutet som spelare i NFL. Något av en whistleblower.

Handlingen i korthet. Ola Farmen upptäcker av en slump att ovanligt många av klubbens spelare drabbas av plötslig hjärtdöd, misstänker doping och börjar undersöka dödsfallen, vilket inte uppskattas av klubbens ägare.

En intressant och läsvärd blandning av professionell fotboll, doping, medicinsk forskning, judisk identitet, statsterrorism, internationell politik och big business. Anne Holt och hennes medförfattare håller ihop alla trådarna och åstadkommer en slagkraftig och logisk avslutning. 

Det är några år sedan Anne Holt slog igenom som författare och hon har sannerligen inte legat av sig. Jag rekommenderar läsning av boken. Om du är intresserad av något av dessa ämnen lär du inte bli besviken. Anne Holt är en nygammal favorit. Det skulle inte förvåna mig om boken filmatiseras.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...