Med Jacob vid tangentbordet

Under mina 30 år som reporter i västra Östergötland är det få frågor som väckt ett stort folkligt engagemang och samlat fulla hus vid offentliga möten. Den pågående debatten om militärens utökade flygningar och skjutningar över Vättern är en sådan. Jag tänker närmast på det möte som hölls i Lysingsskolans sporthall i mars och som lockade 400 åhörare. Jag såg många bekanta ansikten från Ödeshög, Mjölby och Vadstena. Ingen stödde militärens planer. Ödeshögs kommunalråd Magnus Oscarsson ska ha ett stort tack för att han tog initiativet till och arrangerade mötet. Beslutsprocessen går in i en avgörande fas när nu länsstyrelsen för Västra Götalands län prövar försvarets ansökan. Jag har tyvärr inget stort hopp om att regeringen så småningom kommer att neka försvarets ansökan om att utöka från 20 till 50 skjutdagar. Jag har åsikten att det är vansinne att belamra Vätterns vatten med mer skrot än vad som redan finns där. Vätterns betydelse som dricksvattentäkt och rekreationspl

Som en grå eminens sitter han där i studion och levererar den ena träffsäkra kommentaren efter den andra. En träffsäker analys på tre fyra meningar där andra behöver fyra minuter, en rolig anekdot eller bara en kort jämförelse med förr. Hans inlägg ger skärpa och relief åt matchen och lämnar utrymme åt andra. Det har gått 44 år sedan Arne Hegerfors avannonserade Sportnytt med orden ”nu från halkan till Balkan och glöm inte bort att i morgon har Olof namnsdag.” Detta som en liten påminnelse till föräldrarna i Göteborg. Pensionera dig inte Arne. Ta vilken kanal du vill, jag skiter i vilken, bara du blir kvar i rutan. Eller håll kurser för de unga.

Sen kväll efter straffdramat Italien-England och det är som vanligt svårt att sova efter en sådan match. Tankarna tumlar runt i skallen. Nattens tema var: varför är det så ofta som lag som Spanien, Tyskland och Italien återfinns i toppen av turneringarna när domaren blåst av för sista gången? Jag tror jag funnit det lika enkla som självklara svaret. Det bästa laget representerar det största landet. Det är mycket lättare att hitta elva högklassiga fotbollsspelare i Tyskland med 82 miljoner än i Sverige med 9 miljoner. För att belysa min tes gjorde jag en egen liten serietabell med de deltagande ländernas befolkningssiffror (se nedan). Av de åtta lag som nådde kvartsfinal hörde fem till de länder som ligger på övre halvan av befolkningsligan.   Undantagen var Portugal, Grekland och Tjeckien. Av de fyra som gått till semi hör tre till övre halvan. Det lysande undantaget är Portugal. Invändningar mot detta resonemang kan göras. Ryssland är största landet i Europa med 142

Kvart över åtta varje söndagskväll ringde telefonen på Östgöta-Bladets redaktion i Vadstena. Fortfarande ett par fotbollsreferat kvar att skriva.  " "Detta är Verner Johansson i Adelöv, detta ja", sa en röst på småländska. Verner var självutnämnd ortsmeddelare i Adelöv. Bladet var en tidning för Vadstena och Ödeshög men av någon outgrundlig anledning fanns några prenumeranter i Adelöv. "Hej, Verner vad har du att bjuda på i kväll då?" -       "Ja, det var en lagårdsbrand här i går med förti innebrända nötkreatur men det är väl inget att skriva om. Men vi hade möte i Betel igår kväll... och så följde den vanliga upprabblingen av vem som predikade, vad kören sjöng och kollektens innehåll och syfte. Verner rapporterade aldrig om något annat än mötena i bygdens kapell. Ingen av de unga, hungriga nyhetsreportrarna tände på nyheten i Adelöv. Vadstena var centrum i världsalltet och hade motsvarande händelse inträffat i Vadstena eller Ödes

Häromdagen hamnade jag på stans bästa frisersalong för att hämta barnbarnet. På bordet låg den vanliga samlingen av tidningar. En färggrann tidning gjorde mig nyfiken. Det var en ovanlig tidskrift för förutom annonser för olika hårvårdsprodukter bestod den endast av många små bilder på festklädda människor. Enda texten var bildtexter på engelska eller franska. De medelålders männen bar smoking eller mörk kostym och kvinnorna eleganta aftonklänningar. Jag förmodar att det var branschens storheter som kliade varandra på ryggen och överlämnade olika former av priser. 90 procent av männen var flintis som jag.   En ödets ironi att inte ens frisörerna undkommer detta öde.