MacGregor
är hans namn. Men dra nu inga förhastade slutsatser av det skotskklingande
namnet.
En grön och vit golfbag tar upp plats till ingen
nytta i mitt garage. Men jag har inte hjärta att kasta den. Den är så vacker
och vi haft upplevt så mycket tillsammans sedan vi slog ihop våra påsar 1986.
Vinster och nederlag, svettiga julirundor i Eksjö och Örebro, vindpiskande
vårstormar på Barsebäck och vindstilla kvällsrundor i Landskrona.
Överallt har
den troget rullat bakom mig fylld med handskar, bananer, regnställ och valfri
dryck. Bara anblicken av färgerna injagade fruktan i motståndarna(!?).
Slitstark är den också. Har bara bytt blixtlås en gång.
Hon som jag delar Correnprenumerationen med kastar
allt lystnare blickar på godbiten och pratar hotfullt om Hulje
renhållningsstation. Men jag håller emot, över min döda kropp väser jag, och
greppar hårdare om järnfemman.
Bara på ett villkor får den lämna mitt garage och
det är att Golfens Hall of Fame blir det nya hemmet.
Glad midsommar!
En Tommy Armour
trätrea från 1988 kröner den nostalgiska anrättningen.
Kommentarer
Skicka en kommentar