Varning: Ingen läsning för normala människor

OBS! Detta är för golfnördar. Ni övriga, normalt funtade kan bläddra vidare.

Ta en titt på bilden ovanför. En 36 år gammal trotjänare som jag plockade fram ur förrådet häromdagen. En Ping Y-blade som jag köpte i shopen på Vadstena GK.

Jag är osäker på inköpsdatum men av någon anledning har jag fastnat för 1976 eller -86. För att vara riktigt säker mejlade jag Pings svenska generalagent och frågade när denna modell var ny. Svaret var mitten av 70-talet och den tillverkades i fabriken i Phoenix, Arizona. På bladets baksida finns siffrorna 85029 som jag trodde var ett produktnummer men fick svaret att det är postnumret till Phoenix. Det är en upplysning som jag aldrig kommer att glömma för så fungerar min arma hjärna.

Ping har varit en föregångare inom klubbutveckling och var de första att utveckla tå-häl-principen, först för putters och sedan för järnklubbor. Övriga tillverkare har följt efter. Jag har inte haft framme den många gånger sedan pensioneringen i början av 80-talet men häromdagen var det dags när jag besökte Vretas korthålsbana. Och den svek mig inte. En treputt på 12 hål men åtskilligt fler enputtar.Så här med facit i hand begriper jag inte varför jag köpt nya putters under åren. Jag tror till och med att originalgreppet sitter kvar.

Funderar på om jag har några andra ägodelar som är 36 år gamla men blir svaret skyldig. År 1976 körde jag en Volkswagen Golf (skratta inte) och den har förmodligen gått till de sälla jaktmarkerna för länge sedan. 1988 köpte jag ett set Tommy Armour T-line som jag behöll till år 2000. Järnklubborna kan jag sakna än idag men drivern kom jag aldrig överens med. Den sålde jag till Göran Palmqvist i systemkön en fredagseftermiddag och vips uppgraderades mitt inköp av en flaska rödvin till en putte whisky. Kom sen inte och säg att idrott och alkohol inte hör ihop.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag. Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Läs mer

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Läs mer

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen