Fortsätt till huvudinnehåll

Ett komplicerat förhållande


 Diskussionerna blossar upp då och då men Ture Lång står stadigt på torget.

Till de regelbundet återkommande inslagen under mina sista elva år som kommunreporter på Corren har varit trätorna mellan Skänningeborna och centralmakten, d v s kommunens ledning. Flera av klagomålen har burit kverulansens prägel medan andra haft mer substans. I grunden beror detta på att äldre Skänningebor aldrig accepterat kommunreformen för 40 år sedan.

Jag kom att fundera i de här banorna när jag skrev om de farsartade turerna kring Potemkinkulissen till stationshus i lördags. Den pågående ombyggnaden av riksvägen och dubbelspåret är till övervägande del positivt för orten. Det enda negativa jag kan komma på är att Linköpingsvägen stängs som infart. Frukterna av kommunens uppgörelse med Banverket för tio år sedan kom Idrottsparken till del som resulterade i konstgräsplan och nya gräsplaner Jag påstår att SIK disponerar över en av kommunens bästa idrottsplatser idag. Fritidssektorn får ytterligare ett tillskott när bygget av idrottshallen startar.

Skänninges specifika ställning i kommunen har tvingat fram märkliga politiska lösningar genom åren. Jag tänker närmast på den bytesaffär som genomfördes på 90-talet där byggföretaget EMAB fick bygga Bjälbotullskolan mot att man övertog Stadshotellet med vidhängande tillbyggnad (biograf och bibliotek).  Idag är skolan redan överflödig i den kommunala organisationen och man talar om att bygga om till äldreboende. Stadshotellet har idag annan ägare och EMAB har dragit sig tillbaka till Katrineholm.

Ännu märkligare var turerna kring Lindbladsskolan som Östenssons Livs anmälde intresse för. Avsikten var att bygga en ny, stor modern livsmedelshall på platsen. Protesterna uteblev inte och saken fick avgöras i en folkomröstning som sa nej till Östenssons och de blev kvar i den lilla, trånga butiken.
-       
Dom får som dom vill, sa kommunalrådet Jörgen Oskarsson med en uppgiven suck och Östenssons koncentrerade sig på ett nybygge i Vadstena istället. Med ”dom” menade Oskarssons Skänningebor i största allmänhet.

Sådan generositet visade han inte mot övriga delar av kommunen när den här typen av beslut skulle tas. Inte har Mjölby- eller Mantorpsbor fått säga sitt i en folkomröstning någon gång.

Andra smällar har drabbat ortens självkänsla. Nedläggningen av systembolaget , folktandvården och Swedbanks avdelningskontor var inga roliga händelser men inget som kommunen kan lastas för. Däremot fick kommunen mycket och välförtjänt kritik för bantningen av Räddningstjänstens deltidskår.

Arbetsmarknaden har fått sina smällar också. K A Wiking var på sin tid en stor arbetsgivare men som knappt existerar längre. Många tomma butikslokaler kring torget också men det är ett problem som delas med Mjölby. På plussidan däremot Runsvens fantastiska utbyggnad med nya lagerlokaler för hela Sverige.

Kommunledningen med Carina Jönsson i spetsen har stora förhoppningar på att inflyttningen till Skänninge ska öka tack vare dubbelspåret och en säkrare bilväg till Motala. Jag hoppas hon får rätt men är långtifrån övertygad.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och