Fortsätt till huvudinnehåll

Får vi be om ett dåligt genrep?


God morgon idrottskamrater och övriga normala medborgare. I kväll spelar Sverige sista träningsmatchen inför EM. Motståndare är Serbien. Får vi hoppas på ett knackigt eller riktigt dåligt genrep. Varför? Jo, då sågar tidningarna landslaget och vi får se ett taggat Sverige i Ukraina och värdlandet får bita i gräset redan på måndag. Svenska lag ska slår ur underläge. Så har det alltid varit och så kommer det att förbli.

Vad grundar jag det på? Jo, inför VM i Italien 1990 spelade Sverige motsvarande match mot Finland och vann med 6-0, tror jag. Anders Limpar hade stor show och tryckte in tre baljor. Tidningarna höjde de gultröjade till skyarna och VM-titeln var bara en formalitet. Vi vet sedan hur det gick, 1-2, 1-2, 1-2.

Elaka tungor med insikt i det svenska lägret påstod att spelarna inte stod ut mer än tre veckor med förbundskaptenen Olle Nordin. Olle Nordin är svensk fotbolls största tråkmåns. När han tränade IFK Norrköping förbjöd han spelarna att dricka läsk till maten. Nåväl, efter VM fick Nordin sparken och deporterades till Norge eller något ökenland. Olja som olja.

För några år sedan spelade jag Ombergs GK och stod och väntade på 17:e utslaget när Olle Nordin närmade sig elvans green och han var väl medveten om att han hade åskådare. Bollen låg knappt hundra meter från green och han duffade inspelet ner i greenbunkern. Ingen sade något men vi tänkte samma sak: där fick du för VM 1990. Hur det gick i sandlådan vet jag inte för då hade vi slagit våra utslag som klöv fairway i vanlig ordning och vandrade vidare mot målet vid horisonten. (Man blir gärna lite filosofisk när man spelar Omberg; blå himmel, Vättern och vida vidder).

Idrotten är grym oavsett om det handlar om duffade järnsjuor, felaktig laguttagning eller skadlig läsk till maten.

På fredag börjar festen och golfen får gå på sparlåga ett tag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom