Torpön
vinner
turismslaget om Sommen. Kan inte tänka mig att Malexander når upp till de besökssiffror
som färjeläget visar upp första söndagen i augusti. Kanske kan ytterligare en
EU-finansierad utredning bekräfta detta?
Vägen till Blåvik går på vindlande, smala vägar
när man väl svänger av från Malexandervägen. Varken bärplockare eller vargar
stör idyllen. Vi har tur för vid färjeläget är väntetiden mindre än fem minuter
och överfärden tar knappt så lång tid. 30 spänn är en överkomlig kostnad.
Båttrafiken i sundet är lika livlig som på Bosporen.
Färjeläget
på Torpöns sida är en jämlik plats för det är lika svårt att hitta en
parkeringsplats som en båtplats. Det är långa köer både till toa och
restaurangen/kaféet. Linbana som är ny för året lockar många barn och vuxna.
Naturum håller fortfarande för den som till äventyrs vill se något mer än mat
och glass. Campingplatsen ligger högre och är delvis dold från insyn från
vägen.
Vägen från Torpön upp till väg 131 mellan Österbymo
och Tranås är av karaktären att du möter dig själv i kurvorna. Ingen stampar på
gasen i onödan.
Det
bestående minnet: glassen är av kolossalformat och jag
lyckas både doppa näsan och solglasögonen i härligheten. Ing-Marie kontrar med
att berätta om vilket fint bordsskick barnbarnet Alexander (knappt 3) har.
Begriper i vanlig ordning ingentingen som red Norén brukar säga.
Mystiska individer i trädtopparna.
PS
Även Blåvik på Boxholmssidan har genomgått en
renässans på senare år och byn har numera många villor av varierande storlek
och prisklasser. Många yngre pensionärer, om uttrycket tillåts, har flyttat
permanent från Mjölby och Mantorp till Blåvik. Så många att Blåvik gör skäl för
namnet Mjölby Södra.
DS
Kommentarer
Skicka en kommentar