Fortsätt till huvudinnehåll

Okänsliga företag lever farligt


I mitt förra inlägg resonerade jag om hur ett eldistributionsbolag som Eon kunde bete sig så fyrkantigt och styvmoderligt mot mig när jag beslutade mig för att byta leverantör. Hot om sanktionsavgift etc.

Som vanligt hittade jag en bok som på ett bättre sätt beskrev denna företeelse. Det handlar om den amerikanske författarens Paul Hawken som 1983 gav ut ”Vår nya ekonomi”.

”Det krävs av dem som vill blir framgångsrika att de behandlar sina kunder och uppdragsgivare på samma sätt som de själva skulle vilja bli behandlade. I en sofistikerad teknologisk miljö kommer man att vilja ha kompensation genom mera mänsklig kontakt och samhörighetskänsla. Konsumenterna är trötta på två saker: att bli behandlade som ”underlydande” till ett företag, en affär eller en institution och att bli betraktade som anonyma individer. Människorna vill ha affärer, servicestationer, sjukhus, banker och restauranger där de behandlas som jämlika, som vänner och som pålitliga individer när en produkt returneras på grund av fel.”

”Den okänsliga ytan är en svag punkt i massförsäljningen. I en allvarlig ekonomisk nedgång kan service ha stor betydelse för om ett företag ska klara sig bra eller inte”, skriver Paul Hawken.

Hög servicenivå, kunnig och vänlig personal kan vara förklaringen till att en liten järnaffär med något högre priser klarar sig bra i skuggan av en stor kedja där personalen är okunnig och ointresserad.

Det var just denna fantasilösa och okänsliga yta som Eon demonstrerade vid kontakten med mig. Samma resonemang kan appliceras på ”Swedda banken” i Mjölby som mot de flesta kunders önskemål beslöt att slopa kontanthanteringen efter order uppifrån den 1 maj. (Jag skrev ”Känner ni stanken från Swedda banken” den 30 januari 2012).

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom