Fortsätt till huvudinnehåll

Någonstans mellan Jules Verne och Indiana Jones


Kommer ni ihåg uppståndelsen kring Jan Wallentins ”Strindbergs stjärna”, romanen som såldes till 14 länder redan på manusstadiet. Jag hittade boken på biblioteket i veckan och började läsa. Och blev grymt besviken. En rörig intrig med tydliga syftningar på Da Vinci-koden. Kan detta vara den bok vars författare t o m fick ett fem minuter långt nyhetsinslag i Rapport?

Kommen så långt gick jag ut på nätet och kollade recensionerna i DN och Svenskan. Recensionerna var brutalt uppriktiga och den senare recensenten begick ett lustmord. Han konstaterar kallt att utan den omfattande förhandspubliciteten skulle inte Strindbergs stjärna ha recenserats överhuvudtaget. Han påpekar också ett rejält syftningsfel redan i andra stycket. Saknas korrekturläsare på det stora förlaget?

Hur kunde Albert Bonniers förslag blåsa läsarna så rejält? Svenskans recensent Martin Lagerholm analyserar grundligt och pekar på tre faktorer:

1) Titeln. Namnet Strindberg är internationellt gångbart; det faktum att det här inte rör sig om författaren Strindberg, utan om hans avlägsne släkting, polarforskaren Nils, spär förstås bara på nyfikenheten.

2) Innehållet. Ingenjör Andrées ballongfärd, nedgrävda hemligheter i Arktis, ett hundra år gammalt lik, nazistisk ockultism, svensk nynazism, hemliga italienska agenter, ett våldtäktsförsök vid en norrländsk tjärn, en tablettmissbrukande judisk historiker från Lund, ljusskygga sällskap, kodade meddelanden och ett försvunnet egyptiskt ankh-kors. Detta är bara några av romanens sällsamma inslag, högvilt för en läsekrets som outtröttligt är på jakt efter stoff som ständigt lurar någonstans mellan ”Jules Verne och Indiana Jones”.

3) Författaren. Bildskön före detta tv-journalist.

Strategierna är genomtänkta och själva upplägget är förstås både mediesmart och marknadsekonomiskt effektivt. Men inte blir det bättre läsning för den skull.

Jag lägger Strindbergs Stjärna åt sidan och gräver vidare i bokhögen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och