Fortsätt till huvudinnehåll

Slaget om Carlslund är över



Slaget om Carlslund är över. Mjölby kommunfullmäktige beslöt på tisdagen att köpa villaområdet med 40 obebyggda tomter för sju miljoner kronor. Blockröstningen rök all världens väg när ledamöterna släpptes på grönbete.

27 röstade för, tolv mot och fem avstod. Sossar, centerpartister och moderater röstade ja men några moderata ledamöter avstod. Folkpartiet, kristdemokrater och vänsterpartiet röstade emot. Miljöpartisten Mikaela Höjdevall avstod och hennes partikollega Erik Westerberg röstade nej efter att ha begärt ajournering. Knappast den avslutning som Carina Jönsson (S) ville ha på sin period som kommunstyrelsens ordförande. Först mögelskandalen och nu denna turbulens. Carina Jönsson var irriterad över att säljarens dåliga ekonomi fördes på tal. Men brukar inte pengar diskuteras när stora markaffärer görs upp oavsett om kommunen är inblandad eller ej?

Motståndet har sedan november letts av folkpartiet. Tobias Josefsson var först upp i talarstolen och var inte imponerad av säljbolagets balansräkning. Han följdes av sin äldre kollega Curt Karlsson. Den senare påpekade risken för att affären ger sur eftersmak eftersom tomterna är köpta till underpris. Om den säljande parten går i konkurs (Carlslunds Mark AB) ska konkursförvaltaren fastställa tidpunkt för obeståndet och visar det sig att affären gynnat kommunen framför övriga fordringsägare kan konkursförvaltaren begära återvinning. I så fall går tomterna tillbaka in i konkursboets tillgångar efter en juridisk process.

Men i bästa fall sker ingenting och om bolaget behåller styrfarten torde Mjölby kommun ha byggklara tomter som räcker in på 2040-talet eller när nästa byggboom inträffar. Förutom på Sörby finns byggklara tomter på Kungshögaområdet och kommunen fäster stora förhoppningar vid olika bostadsbyggen på Svartå strand.

En redig batalj i Hörsalen alltså. Kom inte och säg att kommunpolitik är tråkigt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.