Enligt nättidningen
Idrottens Affärer pågår ett lågintensivt krig mellan sponsorer,
idrottsmän och förbund å ena sidan och SVT å andra sidan. De förra är beredda
att lägga ner mycket ansträngningar för att exponera loggan i rutan några
minuter. Ibland kan denna kamp ta sig löjeväckande uttryck.
TV-sportens chef Per Yng tycker att tävlingsmiljön är nerkladdad
med kommersiella budskap och att TV-sporten måste rätta sig efter
sändningsreglerna. Reglerna tillåter inte ”otillbörligt ekonomiskt gynnande”
och Granskningsnämnden övervakar att dessa följs.
Ibland händer att
idrottsmannen kommer till studion klädd i en vanlig tröja för att sedan dra av
sig den när det är intervjudags för att exponera en annan tröja med ett
kommersiellt budskap. Vid enstaka tillfällen har det hänt att intervjun utgått
eller att logotypen redigerats bort i efterhand.
Per Yng menar att det är en ständig avvägning mellan det
journalistiska värdet av en intervju och idrottsmannens önskan att synas i
rutan. För min del tycker att båda parter anstränger sig i onödan. Konsumentens
förmåga att orientera sig i floran av olika logotyper är liten och många ser
inte ser skogen för bara träd. Gör ett experiment: blunda och se ditt
favoritlags matchtröja framför dig. Hur många reklambudskap kan du återge?
Något?
Eller för att ta
ett näraliggande exempel. Mjölbys ishall har i fem åt haft namnet VMP Group
Arena. Om jag går ut på stan och frågar tio personer vilken bransch VMP Group
är verksam i blir nio av dem mig svaret skyldig. Bättre är inte träffbilden.
Kommentarer
Skicka en kommentar