Fortsätt till huvudinnehåll

Vad händer med MHC?



Så var det dags igen. Mjölby HC har akuta ekonomiska problem och ansöker om kommunal borgen för ett banklån. Underskottet beräknas till cirka en halv miljon kr innan säsongen är slut. För tio år sedan var klubben nära en konkurs när fordringsägarna till slut accepterade ett tioprocentigt ackord.

Budgeten över publikintäkterna har spruckit totalt och det är kanske inte så konstigt. Ett lag som är strykpojke i div I E drar inga åskådarmassor till hallen, särskilt inte när TV-rutan är sprängfylld av elitidrott.

I värsta fall är pengarna slut i mitten av januari. Mitten av januari, det är ju om en vecka och kommunen behöver längre tid än så för att behandla den här typen av ansökningar. Klubbens ekonomi blir första nöten att knäcka för kommunstyrelsens nya ordförande, Cecilia Vilhelmsson. Hur beslutet än blir lär kritiken komma.

Mjölby HC har under en tid hävdat behovet av en ny isyta eller hall och en sådan finns med i kommunens ekonomiska långtidsplanering för 2015. Frågan är hur dagens akuta problem påverkar den diskussionen. Med ytterligare en hall ökar utgifterna.

Hur går det? Mitt försiktiga tips är att klubben får borgen levererad tillsammans med ett antal brasklappar och moralkakor medan kommunens övriga idrottsföreningar gnisslar tänder. Risken finns att beslutet bildar prejudikat och snart knackar någon av övriga föreningar på porten.

Kommunen resonerar som dåvarande kommunledningen gjorde förra gången. Vi kan inte ha en tom hockeyhall. Omsorgen om MHC:s breda ungdomsverksamhet väger tungt.

Vad kan man göra för att undvika en upprepning? Bilda två separata föreningar, en för elitverksamheten i A-laget och en för ungdomsverksamheten. Då sover nog några ungdomsledare lugnare om nätterna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.