Tunga rörelsedrivna institutioner
med sekelgamla rötter har problem i länet. Folkets Parksföreningens konkurs i
Linköping och Folkets Hus- och parkföreningen ekonomiska bekymmer i Motala är väl
kända. Liknande tongångar hörs också i Kinda. Den senaste att vädra sina
bekymmer offentligt är Mjölby hembygdsförening som vill sälja Skånska Lasses
hus på Sandgatan. Föreningen orkar inte med drift- och underhållskostnaderna.
Folkets Hus-föreningen i Motala (numera Motala Convention
Centre) har länge flaggat för sina problem och någon form av åtgärdsprogram
pågår, vilket innebär bland annat försäljning av gamla Texas i Verkstan och
uppsägning av personal. Föreningen har två stora anläggningar i Folkets Park i
Marieberg och Folkets Hus som inte har tillräckliga hyresintäkter för att klara
kostnaderna. Det var länge sedan Inge ”Kula” Andersson lyckades fylla Folkets
Park till bristningsgränsen när Vikingarna och Lasse Stefanz kom på besök.
Föreningens planer på
att sälja gamla Folkets Hus (Texas) för 1,7 miljoner kr har föranlett många inlägg
på Facebooks Motalasida. Åsikterna kan uppdelas i tre kategorier.
Kulturvännerna tycker att antingen tar kommunen över ägarskapet eller ger
frikostiga bidrag till föreningen, en minoritet anser att föreningen får reda
ut sina ekonomiska problem utan inblandning av kommunen och så finns en tredje
kategori som tror att fastigheten ägs av kommunen. Det är inte lätt att föra en
konstruktiv debatt om inte grundläggande fakta är kända.
Åtskilliga i den första kategorin tycker att behovet av
replokaler och liknande är stort i stan men ingen har några idéer hur de
ekonomiska svårigheterna ska lösas. En fråga faller sig naturlig i
sammanhanget. Vad hade styrelsen för planer för Texas när nya Folkets Hus togs
i bruk 1978?
Hur går det? Jag
vet inte men med tanke på Linköpings exempel kan inte en konkurs uteslutas. Och
då ökar trycket på kommunen för inte kan Folkets Hus mitt i stan stå utan
verksamhet. En hel del talar för att
Motala kommun blir sittande med Svarte Petter. Undrar just hur resonemanget går
i kommunhuset mellan fyra väggar hos Camilla Egberth för någon form av
beredskap måste väl finnas om en konkurssituation uppstår?
I Mjölby har hembygdsföreningen i en skrivelse till kommunen
flaggat för tre alternativ. Att Skånska Lasses hem säljs på öppna marknaden,
att huset läggs under föreningens övriga byggnader på holmen och hamnar under
kommunens fastighetsskötsel och det tredje är att kommunen köper huset.
Jag tror inte att
det första alternativet är allvarligt menat utan att hembygdsföreningens
styrelse tänker sig något av de två senare alternativen. Jag kan mer om Mjölbys
kommunpolitik än Motalas och tror att så också blir fallet. Och varför inte?
Kommunen har varit mycket generös mot Mjölby Hockey vid två tillfällen det
senaste decenniet så varför kan man inte gå hembygdsföreningen till mötes?
Skånska Lasses minne lever kvar i Mjölby och den lilla villan är nästan lika
berömd som Bebbes korvkiosk.
Andlig och materiell spis hand i hand.
Theodor
Lorentz Larsson, född 8 juni 1880 i byn Gylle på Söderslätt (nuvarande Trelleborgs
kommun), död 30 juni 1937 i Mjölby, var en svensk bondkomiker och
visdiktare. Han var verksam under artistnamnet och pseudonymen Skånska Lasse.
Larsson arbetade som möbelsnickare i Malmö, efter en kortare period i
Stockholm flyttade han till Mjölby där han fick anställning vid en möbelfabrik.
Han berättade själv att när han kom på ett roligt rim skrev han upp det på ett
hyvelspån och stoppade det i fickan. Det var under tiden i Mjölby han inledde
sin bana som bondkomiker. Han uppträdde ofta i långrock och blommig väst,
spelande på sitt dragspel. Han utvecklade en talang för att skriva
tillfällighetstexter om dagsaktuella händelser. Bland sånger som Skånska Lasse
skrev på 1920-talet var Johan på Snippen och Elektricitetsvisan.
Kommentarer
Skicka en kommentar