En
blåsig och mulen oktobermorgon 1984 stod Stefan Svärdell,
banarkitekten Åke Persson och undertecknad och beskådade hur Guldgrävarn
Karlssons maskiner satte skoporna i backen på det område som idag är fyrans
green. Äntligen var arbetet med bygget av niohålsbanan igång.
Jag var officiellt där för Correns räkning och efteråt
firade vi byggstarten med en fika på Hargéns konditori. Den vanligtvis så glade
och talföre Stefan var ovanligt tyst. Kanske funderade han på vad vi hade gett
oss in på?
Jag
har nämnt det tidigare och nämner det gärna igen. Utan
Stefans energi, framåtanda och kontaktnät hade inte banan funnits idag. Frid
över hans minne Han var givetvis inte ensam om att dra lasset, det fanns också
andra som gjorde storartade insatser i inledningsskedet. Jag avstår från att
nämna några namn annars riskerar jag att missa någon.
Ni ska veta att när en golfbana byggs dyker det upp
många belackare i buskarna. Fördomsfulla människor som ogillar sporten och gör
sitt bästa för att lägga hinder i vägen. Flera problem löstes året innan
maskinerna mullrade ut på åkern denna oktoberdag. Bland annat skulle en
arrendetvist lösas med en lantbrukare och där krävdes förhandlingsinsatser av
advokat Bo Berglund för att nå en uppgörelse. 1986 stod de första nio hålen
klara och vi tackade Vadstena GK för dess beredvillighet att låta oss spela på
Hagalund de första säsongerna.
Golfboomen
var
oerhört stark i slutet av 1980-talet, kommunen var med på noterna och ganska
snart slöts ett arrendeavtal om det skogsområde som idag hyser de nio sista
hållen. Utbyggnaden till 18 hål kom som ett brev på posten och 1989 var det
arbetet klart. Förre världsmästaren Ingo Johansson förgyllde invigningen en vacker
sommarsöndag och flera åskådare noterade med förvåning hans oortodoxa swing.
Inte lika effektiv som högerkroken en gång i tiden.
De gångna 30 åren har inneburit både med- och
motgångar och riktigt illa ute var vi i mitten av 90-talet när kassan sinade på
allvar. En ny styrelse tog vid med Sören Andersson som ordförande och Arne
Anstérus som ekonomiansvarig och tack vare hårt och oegennyttigt arbete vändes
den ekonomiska nedgången. Det var många obekväma men ekonomiskt nödvändiga
beslut som följde de närmaste åren.
Sportsligt
bjöd
90-talet och början på 2000-talet på stora framgångar med unga spelare som blev
både proffs och landslagsmän. Johanna Westerberg (Johansson idag), Gustav
Adell, Robert Svensson, Fredrik Andersson, Andreas Andersson, Jacob Furland och
Emil Andersson (hoppas jag inte glömde någon) tränade hårt och gjorde Miskarp
till sin egen fritidsgård med träning även på fredags- och lördagskvällar.
Hoppas att instruktörerna Fredrik och Magnus Carlsson kan få fram ännu en kull
med liknande kvaliteter.
Banan har förbättrats steg för steg med små medel
och stora ideella insatser av medlemmarna. Vem hade kunnat drömma om så här
snabba och jämna greener för tio år sedan? Golfveckan i mitten av juli har
utvecklats till en riktig succé med mellan 900-1000 starter de senaste åren.
Omvandlingen från reverser till spelrätter sköttes mycket smidigt och till
medlemmarnas belåtenhet.
Jubileumsfirandet
är
koncentrerat till golfveckan vilken startar söndag 14 juli. Jag har varit med nästan
alla år men av familjeskäl kan jag inte delta denna gång. Jag gratulerar
klubben till de 30 åren och tror att det finns goda förutsättningar för en
lyckad framtid. Jag tackar den nuvarande styrelsen med Per Borthen i spetsen
för dess ambitiösa och framsynta arbete att utveckla sporten och vår
anläggning.
Och till er som spelar kommande vecka: lycka till
med utslagen på 18:e. Det kan löna sig.
Kommentarer
Skicka en kommentar