Fortsätt till huvudinnehåll

Ingen seriemördare på tillväxt i Sya



Vi är inne i juli månad och förr var nyhetstorka ett vanligt begrepp och nästan vilka tokerier som helst kom in i tidningen. Det absoluta bottennappet nåddes när man fick skriva om killen som jobbade i kyllager. Förutsatt att det var en varm och fin sommar förstås. Den omskrivne brukade posera på en truck iklädd tjock jacka, dito handskar och pälsmössa. ”Jodå, det går bra men jag ser fram emot min semester som börjar i slutet av augusti och då flyger jag till Mallis”, kunde det heta.

Jag vet inte vilken kategori följande historia hamnar i men den är värd att berättas ändå och har inte så många år på nacken. Polisen berättade att den fått in en anmälan om att två tonårspojkar släpat ett kattlik bakom mopeden. Den makabra händelsen ägde rum i Sya eller Spångsholm. Det kunde stannat där med de vanliga moraliska kommentarerna om ungdomars grymhet och omdömeslöshet om inte rättspsykiatern Henrik Belfrage, med sommarboende i Sya, hade blandat sig i.

Han ringde upp tidningen och förklarade att sådana tendenser ska man se allvarligt på. Forskning på det rättspsykiatriska området visar att seriemördare startar sin ”karriär” med att plåga ihjäl sällskapsdjur. Att kasta in katten i tvättmaskinen, är till exempel ett vanligt beteende bland dessa empatibefriade människor. Artikeln fick ett ganska stort utrymme.

Någon vecka gick och ytterligare en artikel kom. Polisen hade fått tag på grabbarna och förhört dem. Det visade sig att de hittat en död kattunge och bundit fast den efter mopeden, vilket bekräftades av vuxna vittnen. Inte så snyggt gjort men långt ifrån det avskyvärda beteende som alla trodde. Polis, skribent och doktor Belfrage antog att pojkarna plågat ihjäl kattungen utan att ha något belägg för det. Det är klart att den historien var snackisen vid frukostbordet några dagar.

Vad är sensmoralen av detta? Jo, att allting inte är vad det synas vara och att även s k auktoriteter drar fel slutsatser. Det var ingen seriemördare på tillväxt i Sya.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och