Fortsätt till huvudinnehåll

Direktrapport från Rancho Mirage



Helena Dahlin och Lotta Neumann


Med jacobvidtangentbordet expanderar över hela vida världen och kan nu erbjuda direktrapporter från Ana Inspiration på Rancho Mirage i Kalifornen, även kallad damernas femte major.

Vår ciceron på plats blir Helena Dahlin från Norrköping och Vadstena som lämnade Vadstena för 13 år för att tillsammans med man och barn bosätta sig i Santa Barbara. Familjen Dahlin har som tradition att besöka denna tävling vid påsktid varje år.

En wedge från första tee på Rancho Mirage är Lotta Neumann bosatt. Hon behöver väl ingen särskild presentation för den golfintresserade. Finspångstjejen som blev den första svenska att vinna en major. Året var 1988 och tävlingen var US Open och hennes karriär blev lång och framgångsrik.

Helena, Lotta och Helene Alfredsson tillhörde svenska juniorlandslaget för drygt 30 år sedan och har hållit kontakten sedan dess. Så det är en sakkunnig korrespondent som rapporterar. Hon kan också alla vinklar och vrår av Vadstenabanan efter många rundor på 70- och 80-talen. Hon har försökt lära undertecknad något om golf men frågan är om något fastnat.

”Den här tävlingen är en riktig folkfest och massor av kändisar med anknytning till golfvärlden dyker upp. Vi njuter varje minut av fint spel och varmt väder”, säger Helena.

Enligt uppgift är det inte osannolikt att världens okrönta golfdrottning Annika Sörenstam dyker upp i helgen.

Svenska hopp i tävlingen är Anna Nordqvist och Caroline Hedwall. Anna Nordqvist inledde bäst och är med 71 slag två slag efter täten. Hedwall fick en knackig inledning med 75 slag.

Ana Inspiration sänds på Viasat Golf.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En försvarsbjässe från Storgatan

År 1990 utsåg regeringen generallöjtnant Åke Sagrén till arméchef. Ett av hans första uppdrag som nyutnämnd var en inspektion på Kvarn. Eftersom jag bott granne med Åke Sagrén på Storgatan 21 A i Motala frågade jag dåvarande redaktören för Correns lördagsläsning, Åsa Christoffersson, om jag fick göra ett knäck. Åke Sagrén växte upp i en tvårummare med två bröder. Fadern var svarvare och anställd på centrala torpedverkstan som alla andra pappor i trappuppgången, och hemvärnschef i Motala under kriget. Mamman hette Annie och var husets snällaste tant. Familjen hade djupa Motalarötter. Åkes farfar drev häståkeri och hade en liten gård i Gamla Stan. Åke berättade att han gjorde sällskap med sin far när hemvärnet gick vakt på Strömbron under kriget. Medlemskapet i hemvärnet var det enda fritidsnöje han tilläts ha. Åke och hans bröder fick inte spela fotboll med de andra grabbarna på gården, all fritid gick åt till studierna. Min äldre bror berättade att den blivande arméchefen g...