Fortsätt till huvudinnehåll

Mjölby lättar på lädret



Snart i kommunal ägo.

  
Mjölby kommun lättar på lädret och går på shoppingrunda. Hungern efter mark är stor och plånboken står vidöppen.

Två fastighetsaffärer behandlas i kommunstyrelsen nästa vecka. Kommunen köper gamla lokstallarna (mellan järnvägen och Svartån) tillsammans med Blåklintsbuss av statliga Jernhusen Fastigheter AB och Träförädlingens gamla mark söder om Viringe på västra sidan av Riksväg 32.

Köpet av lokstallarna är en trepartsaffär där kommunen och Blåklintsbuss köper varsin halva av den 53 000 kvm stora marken. Bussbolaget är sedan flera år hyresgäst hos Jernhusen. Fastigheten ligger inom Svartå strand och är i översiktsplanen utpekad som mark för bostäder. Köpeskillingen för kommunens del är en och en halv miljon kr.

Säljaren har utfört en miljöteknisk markundersökning som visar att marken sannolikt är förorenad men hur mycket är inte utrett. Enligt avtalet tar köparen ansvar för eventuella marksaneringar.

Köpet av Näsets Träförädling handlar om betydligt mer pengar, åtta miljoner kr. För det får kommunen tio hektar skogsmark och diverse byggnader. På den här platsen låg tidigare sågverket Mjölby Träförädling som gick i konkurs på 1980-talet under viss turbulens. Kommunen har förhandlat med ägaren (Lars-Åke Karlsson) till Näsets Träförädling sedan 2010.

Länsstyrelsen hittade omfattande markföroreningar för drygt tio år sedan men dessa sanerades 2009 på statens bekostnad. Bara en förorenad betongplatta återstår men den är förseglad.

Riktigt vad marken ska användas till sägs inte i den kommunala tjänsteskrivelsen men en kvalificerad gissning är att kommunen fortsätter den lyckosamma exploateringen av Viringe. Läget är ypperligt i skärningspunkten mellan E 4 och riksväg 32 för såväl handel som industri.

De här affärerna förutsätter kommunstyrelsens och kommunfullmäktiges godkännande men det är bara formalia i sådana här sammanhang.

 
Tio hektar att expandera på.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...