Fortsätt till huvudinnehåll

Särspel på Mission Hills





Avslutningen på Mission Hills blev färgsprakande och spännande. Britanny Lincicome vann efter en eagle på sista hålet och särspel mot Stacy Lewis. Britany tog ett glädjeskutt ner i Ponnies Pond tillsammans med sin caddie som traditionen bjuder.

Anna Nordqvist spurtade starkt och slutade fyra, två slag efter vinnaren.  Anna visade att hon har ett spel som håller för konkurrensen i världstoppen och avslutade med 69 slag. Pernilla Lindberg slutade på 20:e plats och Caroline Hedwall på plats 46.

”Det är nog få svenskar som förstår hur stor den professionella damgolfen är i USA, både kommersiellt och medialt. Tidningsreportrar, fotografer och TV-folk överallt. Britanny Linciome vann 375 000 dollar”, säger Helena Dahlin som följt tävlingen på plats sedan 2003 då hon kom till USA.

Paula Creamer på fyrnas green. Foto. HANS  DAHLIN
Kulmen var 2005-2006 när Annika Sörenstam vann. Annika var oslagbar under dessa år.

”Den amerikanska publiken var något kluven i sin inställning till Annika. Samtidigt som det rådde Annika-feber tyckte många amerikaner att hon var för överlägsen, en vinstmaskin som dödade intresset. På den tiden fanns bara någon enstaka koreanska med. Idag dominerar de.”

”Annika efterträddes som världsetta av amerikanskan Lorena  Ochoa men mexikanskan lade av ganska snabbt. Hon saknade Annika som konkurrent i toppen.”

Helena Dahlin återvänder nu till Santa Barbara och jobbet på förskolan. Men kommer tillbaka nästa år.

”Det kan du ge dig på. Det här stället med tre 18-hålsbanor är en fantastisk anläggning mitt ute i öknen och väl värd ett besök även om det inte spelas tävlingsgolf.

Det fanns tid för andra njutningar än golf.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...
En kommentar
Läs mer

En försvarsbjässe från Storgatan

År 1990 utsåg regeringen generallöjtnant Åke Sagrén till arméchef. Ett av hans första uppdrag som nyutnämnd var en inspektion på Kvarn. Eftersom jag bott granne med Åke Sagrén på Storgatan 21 A i Motala frågade jag dåvarande redaktören för Correns lördagsläsning, Åsa Christoffersson, om jag fick göra ett knäck. Åke Sagrén växte upp i en tvårummare med två bröder. Fadern var svarvare och anställd på centrala torpedverkstan som alla andra pappor i trappuppgången, och hemvärnschef i Motala under kriget. Mamman hette Annie och var husets snällaste tant. Familjen hade djupa Motalarötter. Åkes farfar drev häståkeri och hade en liten gård i Gamla Stan. Åke berättade att han gjorde sällskap med sin far när hemvärnet gick vakt på Strömbron under kriget. Medlemskapet i hemvärnet var det enda fritidsnöje han tilläts ha. Åke och hans bröder fick inte spela fotboll med de andra grabbarna på gården, all fritid gick åt till studierna. Min äldre bror berättade att den blivande arméchefen g...
Skicka en kommentar
Läs mer