Fortsätt till huvudinnehåll

De köper sig tid och frid




Träning är den nya religionen. Så påstod en forskare i Linköping vars rön fick stort utrymme i Östnytt. Nu har väl den akademiska världen gått för långt i sin iver att kartlägga nya trender, tänkte jag. Men icke. Jag tar tillbaka.

Jag tittar på min egen bostadsort med 16 000 invånare. Här finns inte mindre än fem gym som inte ser ut att sakna besökare. Det verkar vara en lönsam bransch också. I helgen hölls den lokala näringslivsgalan och årets företag blev Fitness 4 You som är beläget på Kungsvägen mitt emot gallerian. Gymmet startade 2011 och har på sex år vuxit från noll till fem heltidsanställda. Ägaren heter Pernilla Carlsson och hon påstår att lyckönskningarna var fåtaliga när hon startade företaget 2011 men hennes belackare har fått svar på tal. Gymets besökare svettas i en lokal som tidigare inhyst en videobutik.

Jag tycker det är fantastiskt i en liten stad vars affärsliv lämnar en del övrigt att önska. Här finns till exempel bara en skoaffär och det är bara en månad sedan en livsmedelsaffär slog igen på grund av lönsamhetsproblem.

Hur kan det komma sig att gymmen blomstrar medan idrottsföreningar tappar medlemmar och lider brist på ledare och styrelseledamöter? Jag har en teori och den är att gymbesökarna köper sig tid och frid. Du betalar din avgift, tränar dina timmar och riskerar inte att valberedningens ordförande sticker in huvet i omklädningsrummet och frågar om du kan tänka dig vara kassör nästa år.

Vi tränar som aldrig förr men få har tid och ork att engagera sig i föreningslivet. Fritiden delas mellan gymet, altanbygget och köksrenoveringen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.