 |
| Tre generationer: Agfa, Nikon och Canon. |
Tar du fler eller färre bilder sedan digitalkamerorna
kommit i bruk? Förmodligen fler. För femton år sedan togs det 100 miljoner
bilder i världen varje år. Idag är motsvarande siffra 2 000 miljarder
bilder.
När teknikskiften inträffar skapar det såväl vinnare
som förlorare. Kodak hör till de senare. Företaget var världsledande så sent
som 1996 och hade två tredjedelar av världsmarknaden för film. Ni kommer väl
ihåg varumärken som Kodachrome, Echtacrome, Tri-X och Instamatic. Kodak utvecklade också den negativa och
positiva filmen, gav oss 35-millimetersfilmen, 16- och 8-millimeter smalfilm
för hemmabruk och karusellprojektorn. De gula förpackningarna syntes verkligen
i fotoaffären.
Men sen började
utförsbacken. Från 2003 till 2011 försvann 47 000 medarbetare,
man lade ner 13 fabriker och 130 framkallningslaboratorier. Ledningen försökte
sälja sina briljanta patent men ingenting hjälpte och 19 januari 2012 försattes
bolaget i konkurs. Företagsledningen fattade aldrig vart marknaden var på väg.
Som svensk är det lätt att dra en parallell med Facit i Åtvidaberg som inte
klarade den japanska konkurrensen. Även Polaroid fick bita i det sura äpplet.
För att få ett lokalt perspektiv på utvecklingen har
jag kontaktat min gamle kompis, fotografen Jarl Asklund och han berättar om sin
resa från Tri-X till den digitala fotovärlden.
”Min första
digitala var en Canon EOS 1D som kostade 80 000. Tror det var våren 2002. Den
släpptes i slutet av 2001 men kom inte till Sverige förrän senare. Jag hade tur
att förhandsboka sista exet, sen skulle det dröja länge innan det kom nya till
Sverige. Canons tidigare modell var rätt kass och dyr vilket en
Östgötaredaktion fick erfara när de skulle satsa digitalt. Tror att kamerahusen
kostade 150 000 eller mer. Köpte också två minneskort på vardera 512 Mb som
kostade 5 500 styck. Minneskorten fick jag dock bra rabatt på. Är något osäker,
men vill minnas att den redan då var bättre än Hasselbladarna, trots att
sensorn bara var på drygt fyra megapixel.
Bildmässigt
skulle den troligtvis inte ha en chans mot dagens kameror för
5 000. Kodak
och Fuji hade båda två på varsitt håll utvecklingsarbete med både Canon och
Nikon. De insåg naturligtvis att filmrullens tid snart skulle vara över. Om jag
minns rätt släppte Kodak en egen proffsmodell med fler megapixel än Canon och
Nikon. Kodak tog till brösttonerna och förklarade att den skulle bräda alla
konkurrenter. Kameran var helt värdelös och blev ett jättefiasko. Kodak fick
lära sig att antalet pixlar var ovidkommande. Det var kvaliteten på sensorn som
räknades.”
Notera en rejäl prissänkning och kvalitetshöjning på mindre än 20 år alltså. Påminner om berättelserna från 50-talet när en kulspetspenna kostade flera hundra kr.
 |
| På uppdrag i Vadstena 1971. Canonen hängde med då också. |
För egen del tycker jag digitalkamerorna är toppen.
Köpte en Canon TLB på 70-talet men lade av på 80-talet. För dyrt, för krånglig
och för dåliga resultat. För att det ska bli riktigt bra krävs flera
exponeringar och det blev för dyrt med filmen. Med digitalkameran slipper man
elda för kråkorna. Nu tar jag flera exponeringar på samma motiv och raderar dem
som är dåliga. Tillfredsställelsen av att snabbt dela med sig av resultatet via
Facebook eller Instagram ska inte underskattas. Den som installerat Photo Shop
i hemmadatorn kan redigera bilderna också.
Vem behöver
egentligen en separat kamera när mobilen tar lika bra bilder? Den tekniska
utvecklingen går så fort att om tio år kanske även Canon, Nikon och Fuji är
förpassade till historiens skräphög i sällskap med Kodak.
Kommentarer
Skicka en kommentar