Fortsätt till huvudinnehåll

En spännande huvudstad



Jag kan inte skryta med att vara någon berest person. De vanligaste solresemålen i Spanien, Italien och Portugal samt Amsterdam, Hamburg, London och Berlin. Men det är den senare som avsatt bestående minnen.

Thomas Engströms utomordentliga thriller Väster om friheten får mig att bläddra i bilderna från ett alltför kort besök sommaren 2009 tillsammans med mina närmaste. Engströms CIA-hjälte far kors och tvärs i stan och jag upptäcker till min förtjusning att han rör sig i kvarteren kring Kurfürstendamm och Fasanenstrasse där vårt hotell var beläget. Fram med kartan och repetera.
Två bredaxlade grabbar korsar Kurdamm.

Under ett tvådagarsbesök hann vi bara med skrapa på ytan med de vanliga turistmålen: Brandenburger Tor, Alexanderplatz (minns ni TV-serien?), Gedächnichtskirche på Breitschedisplatz , Potsdamer Platz, varuhuset KaDeVe, den judiska minnesplatsen, Kempinski hotell och Checkpoint Charlie, miljön för många spionfilmer när fångar utväxlades under kalla kriget. Platsen för Hitlers bunker där han tog livet av sig i april 1945 var en parkeringsplats till ett helt vanligt hyreshus. Överallt minnesmärken över en dramatisk och långtifrån ärofull historia men Berlin har på senare år blivit en populär boplats för musiker, konstnärer, författare och andra kreativa personer från hela världen. (Här tänkte jag lägga till lägga till lite lokalfärg och skriva att cigarettröken låg tung i kaféerna men jag minns inte ens om rökning var tillåten).

Uppiggande för en småstadsmänniska att andas storstadsluft. Till Berlin återvänder vi gärna. Kort flygresa från Skavsta för ett radikalt miljöombyte.

Gedächnichtskirche (alltid lika svårstavar).
Jodå, det finns pizza i Berlin också.
Under denna parkeringsplats låg Hitlers bunker där han tog sitt liv i april 1945.
Kolla skyltfönstret
En historisk relik. Ja, den färggranna alltså.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...