Fortsätt till huvudinnehåll

En spännande huvudstad



Jag kan inte skryta med att vara någon berest person. De vanligaste solresemålen i Spanien, Italien och Portugal samt Amsterdam, Hamburg, London och Berlin. Men det är den senare som avsatt bestående minnen.

Thomas Engströms utomordentliga thriller Väster om friheten får mig att bläddra i bilderna från ett alltför kort besök sommaren 2009 tillsammans med mina närmaste. Engströms CIA-hjälte far kors och tvärs i stan och jag upptäcker till min förtjusning att han rör sig i kvarteren kring Kurfürstendamm och Fasanenstrasse där vårt hotell var beläget. Fram med kartan och repetera.
Två bredaxlade grabbar korsar Kurdamm.

Under ett tvådagarsbesök hann vi bara med skrapa på ytan med de vanliga turistmålen: Brandenburger Tor, Alexanderplatz (minns ni TV-serien?), Gedächnichtskirche på Breitschedisplatz , Potsdamer Platz, varuhuset KaDeVe, den judiska minnesplatsen, Kempinski hotell och Checkpoint Charlie, miljön för många spionfilmer när fångar utväxlades under kalla kriget. Platsen för Hitlers bunker där han tog livet av sig i april 1945 var en parkeringsplats till ett helt vanligt hyreshus. Överallt minnesmärken över en dramatisk och långtifrån ärofull historia men Berlin har på senare år blivit en populär boplats för musiker, konstnärer, författare och andra kreativa personer från hela världen. (Här tänkte jag lägga till lägga till lite lokalfärg och skriva att cigarettröken låg tung i kaféerna men jag minns inte ens om rökning var tillåten).

Uppiggande för en småstadsmänniska att andas storstadsluft. Till Berlin återvänder vi gärna. Kort flygresa från Skavsta för ett radikalt miljöombyte.

Gedächnichtskirche (alltid lika svårstavar).
Jodå, det finns pizza i Berlin också.
Under denna parkeringsplats låg Hitlers bunker där han tog sitt liv i april 1945.
Kolla skyltfönstret
En historisk relik. Ja, den färggranna alltså.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.