Bäst i klassen

Elitfotboll handlar lika mycket om pengar som tunnlar, målskott och målvaktsräddningar i krysset. Det är bara att läsa en sportsida i en dagstidning. Oftast handlar det om miljonkontrakt och snuskigt med pengar för en duktig målskytt. Lika ofta handlar det om stora investeringar i en dyr arena. Om den allsvenska klubben äger sin arena kan man tjäna pengar på korv- och ölförsäljning heter det. Men inte tillräckligt för att bära en investering på hundratals miljoner kr säger en professionell ekonom som Kristof Vogel..

Men alla arenor har en grundläggande svaghet. Den är kommersiellt ineffektiv eftersom den står outnyttjad cirka 350 dagar om året och det är långt ifrån alla matcher som drar fullt hus.

Malmö FF är den rikaste klubben i Sverige. Men ägandet av egna stadion drog ner resultat- och balansräkningen. Situationen blev bättre dels tack vare två framgångsrika kval till Champions League som dels stärkte upp balansräkningen och riskerna till en hälsosam nivå men också bidrog till högre rankingpoäng för föreningen vilket har genererat en enklare väg till gruppspelen och därmed ett högre utnyttjande av stadion.

För Kalmar FF och ägandet av Hönsaburen (Mats Olssons namn på Guldfågeln Arena) höll det på att gå åt helvete. Men det faktum att kommunen gått i borgen för hälften av lånesumman på 200 miljoner k blev räddningen. Något som innebar att den minst dåliga affären för skattebetalarna blev att köpa arenan från föreningen och få tillbaka åtminstone en del av pengarna genom att hyra ut den till föreningen.

Malmö och Kalmar var de dåliga exemplen. Ett positivt exempel kan vi hämta i Östergötland – IFK Norrköpings ägande av Östgötaporten. Kristof Vogel i bloggen Den osynliga handen har gjort en avancerad analys av arenaekonomin i Norrköping.

Det stora utnyttjandet går att finna på innerplanen. Norrköpings kommun hyr idrottsparkens konstgräsplan för 20 miljoner om året för att sedan hyra ut det till andra föreningar. Det rör sig om cirka 3000 timmar om året, närmare 10 timmar dagligen. Något som inte hade varit möjligt med en naturgräsplan som inte tål mycket mer användning än 200 timmar årligen.

Hyresintäkten för konstgräsplanen är arenans enskilt största intäktskälla som förutom publikintäkter också kommersialiseras genom event och restaurangverksamhet samt ett träningscenter – IFK Performance Center.

Ekonomin för den kommersiella delen ser ut enligt nedan. Event&restaurang genererar närmare 15 miljoner kronor i intäkter och ger cirka 3 miljoner kronor i rörelseresultat. Träningscentret omsätter 4 miljoner kronor med ett nollresultat. 

När Vogel gjort alla beräkningar återstår åtta miljoner kr för investeringar och amorteringar. IFK Norrköping har lyckats hitta sin modell. Den gör inte föreningen rik men den ger den full kontroll över hela arenans verksamhet. Den visar också värdet av konstgräs på ett mycket tydligt sätt.

Ordning och reda i kassaböckerna är ingen garanti för en vinnande fotboll men knappast någon nackdel. Hoppas att IFK också träffar rätt när allsvenskan drar igång om ett par månader. Det är roligare att läsa serietabeller än resultat- och balansräkningar. Eller hur, fotbollsvänner?