 |
| Ture Lång håller ett vakande öga på stadshotellet. |
Skänninge Stadshotell är till salu igen. Ska Konkursförvaltarna Kristian Jensen (hotellrörelsen) och Tord Cederberg (fastighetsbolaget) lyckas sy ihop en hållbar lösning som garanterar en fortsättning som hotell?
”Vi har intressenter men inga konkreta anbud, sa Kristian Jensen i Corren för någon vecka sedan.
När Christina Landoff tog över 2014 hade hon spännande planer för framtiden: fler rum, konferensmöjligheter, utflyktspaket, pub och spa. Skänninge är en turistmagnet vars potential inte utnyttjas till fullo etc.. Har för mig att dåvarande krögaren, Sam Degerfeldt, uttryckte sig på liknande sätt när han tog vid 2004.
Stadshotellets historia de senaste 30 åren har varit turbulent. Kommunen har varit ägare genom dotterbolaget Fastighets AB Gillestugan men fastigheten byttes bort i en bytesaffär med Eriksson o Malmnäs AB (EMAB) som i utbyte fick bygga Bjälbotullskolan.
I slutet av 1990-talet var hotellets framtid osäker och jag minns ett välbesökt möte. Den ene talaren efter den andre reste sig upp och höll känslomässiga anföranden om vikten av att hålla en så fantastisk kulturbyggnad i gott skick. Jag såg mig om i lokalen men hittade ingen under 60 år. Det var alltså inte den kategori som hänger på krogen varje fredags- och lördagskväll och bränner pensionen på öl och grogg.
Ingenting hände förrän i början av 2000-talet när den handlingskraftiga politikern Marianne Karlsson övertalade Linköpingsbyggmästaren Gunnar Sundbaum till ett köp. Sundbaum genomförde en kostsam renovering som fick mycket beröm. Några år senare tilldelades han ett pris av Rotary, eller om det var Lions, för sin insats. Jag gjorde en kort intervju med honom men han var föga entusiastisk. Han antydde att renoveringen kostat mer än den smakade.
Vid varje ägarförändring har lokalpressen kommit med en uppmuntrande klapp på axeln, det hör liksom till vid sådana här tillfällen. Men jag tror att tiden sprungit ifrån stora etablissemang i små städer. Se utvecklingen i Motala. Finns Statt kvar där?
Återstår att se om någon branschman/kvinna fastnar på konkursadvokaternas väl agnade krokar. Skänninge är ju en turistmagnet som nästan når upp till Vadstenas potential som det brukar heta i sådana här sammanhang.
Jag är lite förbryllad över den metamorfos som restaurangbranschen har genomgått på senare år. Det går inte en dag utan att vi i tidningarna får läsa om restaurangidkare som satsar på nya idéer och nya lokaler. Huruvida satsningen finansieras av banken, farsan, morsan eller brorsan framgår inte av texten. Restaurangbranschen verkar vara befolkad av orubbliga optimister som i snabb takt öppnar nytt, säljer efter ett par år och satsar vidare på annat håll. Konkurser förekommer också.
Jag sitter på läktaren och väntar på nästa epok i Skänninge Statts historia. Såsom novis i köket har jag bara ett gott råd. Satsa på isterband och servera den i Oscarianska matsalen!
Kommentarer
Skicka en kommentar