Fortsätt till huvudinnehåll

Går det vägen denna gång också?


Ture Lång håller ett vakande öga på stadshotellet.


Skänninge Stadshotell är till salu igen. Ska Konkursförvaltarna Kristian Jensen (hotellrörelsen) och Tord Cederberg (fastighetsbolaget) lyckas sy ihop en hållbar lösning som garanterar en fortsättning som hotell?

”Vi har intressenter men inga konkreta anbud, sa Kristian Jensen i Corren för någon vecka sedan.

När Christina Landoff tog över 2014 hade hon spännande planer för framtiden: fler rum, konferensmöjligheter, utflyktspaket, pub och spa. Skänninge är en turistmagnet vars potential inte utnyttjas till fullo etc.. Har för mig att dåvarande krögaren, Sam Degerfeldt, uttryckte sig på liknande sätt när han tog vid 2004.

Stadshotellets historia de senaste 30 åren har varit turbulent. Kommunen har varit ägare genom dotterbolaget Fastighets AB Gillestugan men fastigheten byttes bort i en bytesaffär med Eriksson o Malmnäs AB (EMAB) som i utbyte fick bygga Bjälbotullskolan.

I slutet av 1990-talet var hotellets framtid osäker och jag minns ett välbesökt möte. Den ene talaren efter den andre reste sig upp och höll känslomässiga anföranden om vikten av att hålla en så fantastisk kulturbyggnad i gott skick. Jag såg mig om i lokalen men hittade ingen under 60 år. Det var alltså inte den kategori som hänger på krogen varje fredags- och lördagskväll och bränner pensionen på öl och grogg.

Ingenting hände förrän i början av 2000-talet när den handlingskraftiga politikern Marianne Karlsson övertalade Linköpingsbyggmästaren Gunnar Sundbaum till ett köp. Sundbaum genomförde en kostsam renovering som fick mycket beröm. Några år senare tilldelades han ett pris av Rotary, eller om det var Lions, för sin insats. Jag gjorde en kort intervju med honom men han var föga entusiastisk. Han antydde att renoveringen kostat mer än den smakade.

Vid varje ägarförändring har lokalpressen kommit med en uppmuntrande klapp på axeln, det hör liksom till vid sådana här tillfällen. Men jag tror att tiden sprungit ifrån stora etablissemang i små städer. Se utvecklingen i Motala. Finns Statt kvar där?

Återstår att se om någon branschman/kvinna fastnar på konkursadvokaternas väl agnade krokar. Skänninge är ju en turistmagnet som nästan når upp till Vadstenas potential som det brukar heta i sådana här sammanhang.

Jag är lite förbryllad över den metamorfos som restaurangbranschen har genomgått på senare år. Det går inte en dag utan att vi i tidningarna får läsa om restaurangidkare som satsar på nya idéer och nya lokaler. Huruvida satsningen finansieras av banken, farsan, morsan eller brorsan framgår inte av texten. Restaurangbranschen verkar vara befolkad av orubbliga optimister som i snabb takt öppnar nytt, säljer efter ett par år och satsar vidare på annat håll. Konkurser förekommer också.

Jag sitter på läktaren och väntar på nästa epok i Skänninge Statts historia. Såsom novis i köket har jag bara ett gott råd. Satsa på isterband och servera den i Oscarianska matsalen!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och