Fortsätt till huvudinnehåll

En farbror med gråhårslugg

Dominick Dunnes (1925-2009) liv var lika dramatiskt som de levnadsöden han beskrev i sina artiklar och TV-program. Han deltog i andra världskriget, gjorde karriär i TV-industrin, gick in i väggen, råkade ut för mord i familjen och steg mot skyarna i en andra karriär som författare och programledare. Han var förtrogen med kändisarna samtidigt som han granskade deras grumliga förhållande till rättvisan.

Den lille mannen med gråhårsluggen och de runda glasögonen satte en särskild prägel på dokumentärprogrammen med sin distinkta röst.

Dominick Dunne föddes i Hartford och efter studier i New York och militärtjänstgöring i armén under slutskedet av andra världskriget hamnade han i Hollywood där han regisserade Playhouse 90 och avancerade till vice VD i Four Star television. Han umgicks flitigt med de rika och berömda i den tidens Hollywood men drog på sig missbruksproblem. Han flyttade ut på landet i Oregon där han övervann sina personliga demoner och skrev första boken The Winners.

I november 1982 inträffade en vändpunkt i hans liv. Dottern skådespelerskan Dominique Dunne, känd för en roll i filmen Poltergeist, slogs ihjäl av sambon John Thomas Sweeney vilken dömdes till sex och ett halvt års fängelse för dråp. Dominick Dunne skrev om rättegången för tidningen Vanity Fair ”A fathers account of the Trial of his Daughters Killer, på ett personligt och känsligt sätt vilket rörde mångas hjärtan.

Framgångarna ledde till programledarskap i TV-serien I Rättvisans tjänst där han diskuterade rättssystemets funktion i förhållande till rika och kända personer. En inte alltför djärv slutsats var att om gärningsmannen är tillräckligt känd och rik kan du manipulera rättvisan och undgå ditt rättmätiga straff. Dunne bevakade bland annat rättegångarna mot OJ Simpson, Claus von Bulow och bröderna Menendez. Den senare boken, Nightmare om Elm Driver, prisbelönades av sällskapet American True Crime Writing. Var han än dök upp i spetsen för sitt TV-team fick han stor uppmärksamhet.

En outtalad journalistisk grundregel i Europa är att stå vid sidan av dem man bevakar men det var inget för Dominick Dunne. Han umgicks med celebriteterna och såg mer än gärna till att han hamnade på bild tillsammans med dem. Han blev med tiden lika känd som de personer han porträtterade.

Dominick Dunne avled av cancer i urinblåsan den 26 augusti 2009 i sin våning på Manhattan. Hans program kan ses i TV 4 och TV 8.

Kommentarer

  1. En intressant person - jag har för mig att jag såg en dokumentär på svt om honom i samband med hans bortgång förra året.

    SvaraRadera
  2. Jag har ett svagt minne av att ha sett dokumentären men jag trodde det var TV 4. Var det den, där slutscenen var på hans terras på Manhattan?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...