Fortsätt till huvudinnehåll

Ett framtida tillhåll för råttor?


Correns Susanne Hasselqvist konstaterar i en krönika över året som gått att Mjölby gör inte längre skäl för sitt namn sedan Cerealias 80 år gamla kvarn lagt ner. En av de tråkigare arbetsmarknadshändelserna under året även om den högt automatiserade anläggningen inte hade så många anställda.

Nu gäller det att titta framåt och hittade nya användningsområden för byggnaden eller riva och bygga nytt. Det är Mjölby tätorts mest dominerande industrianläggning vi talar om. Från korsningen med Kungsvägen bort till korsningen med Burensköldsvägen är kvarnbyggnaden inklusive tillbyggnader cirka 180 meter lång och jag vet inte hur hög den är. Bäst syns komplexets hela omfattning om man tittar från järnvägshållet. Det kan inte vara lätt att plocka in alternativa verksamheter i en så stor och speciell byggnad.

När beslutet blev känt i våras föreslog en lätt chockad Monika Gideskog (M) att man skulle bygga om till bostäder, men det är uteslutet eftersom Boverket inte tillåter bostäder så nära järnvägen. Jag vet inte vad Cerealia har för avsikt med byggnaden men risken är stor att beslutet drar ut på tiden och att byggnaden gradvis förfaller till slum med trasiga fönsterrutor och annat som följer. Mjölby behöver inte fler tomma hus som tillhåll för råttor.

Det går att dra en parallell med Edlunds kvarn ett kvarter västerut som hotades av rivning på 1980-talet. Men efter en envis kampanj iscensatt av hembygdsföreningen med bistånd av Corren räddades byggnaden. I dag hyser den som bekant ett kafé och lägenheter.

Det ligger i kommunens intresse att hitta ett annat användningsområde för marken utmed Magasinsgatan. En arbetsgrupp jobbar med frågan men att ta reda på vad den har i tankarna får bli en uppgift för nästa år.

Gott nytt år!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.