Fortsätt till huvudinnehåll

"A medium size dog"


Om Wikileaks är bra eller dåligt för Sverige och omvärlden undandrar sig min bedömning men ett visst underhållningsvärde har det onekligen när världens stora elefanter drar ner brallorna på varandra. Och det är tydligen amerikanska diplomater som anger tonen.


Carl Bildt har en begränsad politisk förmåga som verkar i för stor kostym. Omdömet på engelska är onekligen träffande: "A medium size dog with a big dog attitude". Bilds självbild är naturligtvis en annan.


På 80-talet var jag ganska flitig på FOJO i Kalmar. Vid de festliga sammankomster som hölls på kvällarna var en given programpunkt "Kommunala stollar" där vi skvallrade om mer eller mindre färgstarka politiker på respektive hemort. Jag har sällan haft så roligt i mitt liv.

Kommentarer

  1. Om diplomatins skicklighet nuförtiden kräver att skriva nedsättande omdömen om politiker i andra länder, känner jag mig lockad att aspirera på att bli anställd inom utrikesförvaltningen.

    Det är möjligt att jag skulle bedömas som överkvalificerad, därför att invektiven skulle dugga för glest.

    Ett annat skäl till att jag inte skulle komma i fråga, skulle dessutom säkerligen bero på att mina glåpord skulle rikta sig mot dem jag skrev till och inte dem jag hade lyckats bygga upp ett hyggligt förtroende till.

    Jag mins en gång när en kollega, inom socialtjänsten, skrev om en klient:

    ’Ser ut som en gris, super som ett svin.’

    Det var träffande skrivet och välformulerat på många sätt, men JO klandrade journalanteckningen. Den ansågs vara kränkande.

    Om jag hade sett anteckningen i förväg, hade jag för att rädda situationen gjort en anteckning i marginalen och skrivit:

    ’Instämmer i sak, men inte i formuleringen.’

    SvaraRadera
  2. Man tackar för inläggen från två goda vänner som ser på tillvaron på ett likartat sätt.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.