Fortsätt till huvudinnehåll

Golvad av en stålkvinna inom tio sekunder


Mjölby kommun har anställt en ny personalchef. Britt-Marie Jonsson är hennes namn. Hon har erfarenhet av en lång rad befattningar inom den offentliga sektorn varav personalchef på Kriminalvårdsverket är den senaste. Så här presenterar hon sig i Östgötatidningen.

”Man kan beskriva mig som öppen, tydlig och rak. Ganska envis är jag också, det finns lösningar på allt även när det verkar omöjligt. Det tilltalar mig att balansera krav och förväntningar från olika håll, från politiker, ledning och medarbetare.”
Oj, vilken stålkvinna. Vem vågar möte henne vid förhandlingsbordet? Golvad inom 10 sekunder.

Detta är den offentliga sektorns motsvarighet till det ”corporate bullshit” som det privata näringslivet sprider vid företagsöverlåtelser o dyl. Ni vet de där pressmeddelandena som i nio fall av tio skriver om synergieffekter.

Jag har under mina sista tjugo år i arbetslivet trampat många korridorer i diverse kommunhus och mött både personalchefer och andra chefstjänstemän. Hyggliga, tillmötesgående och hårt arbetande personer men jag har sällan upptäckt några spår av briljans i den kommunalgrå verkligheten.

Första gången jag upptäckte den här kommunala skrytvalsen var när min dotter började högstadiet för knappt 20 år sedan. Vid en samling i aulan inför de nya eleverna och deras föräldrar sjöng rektorn sin skolas förträfflighet i alla tonarter. Och det var långt innan begreppet friskola var uppfunnet så behovet av att sälja in skolan var litet.

Jag tittade mig omkring och kände igen flera föräldrar som själva gått på denna fantastiska skola. Undrar om de höll med skolledaren? Ingen protesterade men så var vi ju alla snälla och väluppfostrade pojkar och flickor som inte avbröt en rektor.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.