Fortsätt till huvudinnehåll

Söderköpings kovändning


Hur ska Söderköpings GK ha det egentligen? Frågan är berättigad efter alla turer kring medlemskap i alliansen eller inte.

För ett år sedan deklarerade styrelsen att 2010 blir sista året för ett medlemskap i alliansen. Avtalet med Motala, Mjölby, Tranås och Vreta sades upp. Som orsak angavs att alliansmedlemmarna var så flitiga med besök i Sörping att de egna medlemmarna och övriga greenfeegäster inte kom ut på banan. Speciellt påtagligt var detta under helgerna hösten 2009.

Nu har Sörping ändrat sig. I går meddelades att klubben återvänder till alliansens breda famn. Skälet till kovändningen känner jag inte till eftersom informationen på klubbarnas hemsidor är knapphändig. Kanske kan Correns alerta sportredaktion räta ut frågetecknet i morgon?

Jag skrev då att Söderköping hade en väl rigid syn på greenfeegästerna och såg dem enbart som en belastning. Alliansmedlemmarna handlar i shopen, besöker restaurangen och slår några hinkar på rangen, för att inte tala om den obligatoriska korven efter nian. För egen del är jag benägen att spendera lite mer vid sidan om när jag slipper betala 300-400 kronor i greenfee.

När Mjölby hade höstmöte 16 november berättade ordförande Per Borthen att en omsvängning i Söderköping var på gång och att frågan skulle diskuteras vid ett medlemsmöte den 29 november. En majoritet av medlemmarna hade en annan åsikt än styrelsen.

Det kanske har en mindre betydelse idag, huvudsaken är att alliansen består och att eventuella sprickor tätas. Beslutet att bilda en allians för några år sedan var nog det mest framsynta jag varit med om under mina snart 40 år som golfspelare. Om man får chansen att dagdrömma lite skulle jag personligen välkomna Vadstena som en sjätte medlem. Bra välskött bana, trevlig personal och många goda vänner bland medlemmarna.

Kommentarer

  1. Detta står att läsa på Vretas hemsida:
    "Av Söderköpings golfklubbs medlemmar har en övervägande andel tyckt att samarbetet är viktigt och varit bra. Detta har gjort att klubben återkommit till oss övriga klubbar och också återtagit sin tidigare uppsägning."

    Medlemmarna har tydligen givit styrelsen en knäpp på näsan.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.