Fortsätt till huvudinnehåll

Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov


Facebook har genomgått vissa förändringar och några av mina vänner ifrågasätter sitt engagemang och funderar på att lägga av eller begränsa sitt deltagande. De reflekterar över att om det är rimligt att ha flera hundra vänner som man inte träffar i verkliga livet.
Liknande tankegångar har snuddat mig. Jag har 173 vänner varav jag har regelbunden kontakt med 30-40 personer. Viss kan det vara banalt att berätta att man ska gå ut med hunden eller lagar Bœuf bourguignon (kalops på franska). Den stora fördelen är att ha kunnat återknyta kontakten med ungdomsvänner, skolkamrater (behöver inte alltid vara samma personer), arbetskamrater och släktingar runt om i landet. Vi diskuterar fotboll, ishockey, golf, samhällsfrågor och whiskymärken med svåruttalade namn. Vi retas och smågnabbas som vid kaffebordet på jobbet eller i omklädningsrummet. Gamla lagbilder eller skolfoton dyker upp i burken efter 30-40 år och vi diskuterar ingående vem som är vem. Ibland retar jag mig på engelska uttryck som IRL eller RIP.
Somliga av mina vänner är överraskande goda fotografer och visar upp sina alster. Det tycker en gammal murvel om. På grund av det begränsade utrymmet uppstår ibland missförstånd men inte värre att det går att reda ut i nästa uppdatering. Jag gillar FB till 95 procent, men jag skulle jag inte ägna lika mycket tid åt företeelsen om jag fortfarande var kvar i arbetslivet.
De som har starkaste negativa åsikterna om FB är givetvis de personer som aldrig prövat medlemskap. Men så är det alltid. Det är ungefär som med golfen.
Fördelen med FB är att du avgör själv graden och omfattningen av ditt deltagande. Ingen annan.
Facebook – av var en och en efter förmåga, åt var och en efter behov!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom