Donald Trump vs. Vattenfall

Eftersom jag är yrkesskadad kastar jag mig över alla sorters tidningar. Den här historien har jag hittat i Byggvärlden.

Byggmiljardären Donald Trump bygger ett jättestort golfprojekt vid den skotska kusten, norr om Aberdeen. På 500 hektar byggs golfbanor, hotell, villor, restauranger och en golfakademi till ett värde av 10 miljarder kronor med invigning sommaren 2012. Donald Trump är betagen i den skotska kusten som han tycker är världens vackraste.

Men ett problem har blåst upp vid horisonten. Ett konsortium bestående av bland annat Vattenfall Wind Power UK vill bygga en vindkraftpark med turbiner på upp 10 MW, dubbelt så stora som dagens största turbiner. Ny teknik ska prövas för anslutning till distributionsnätet, lagring av vindenergi etc. En nätt liten investering på fyra miljarder kronor.

Det tilltalar inte Donald Trump. ”De har lovat mig att inga vindkraftverk ska förstöra utsikten”, säger han i en intervju med The Guardian. Vilka ”de” är nämns inte i artikeln men jag förmodar att han menar skotska myndigheter.

Den som lever får se om det är turistindustrin eller kraftindustrin som avgår med segern. Söker en referens i min egen lilla värld och minns att norr om Ombergs GK vid Vättern finns några vindkraftverk, men de stör inte mig eller mina polare för vi har fullt sjå med att hålla koll på den lilla bolluslingen.

Själv är jag lite fascinerad av Donald Trump. Men av andra skäl. Hans självförtroende är nämligen obegränsat. För några månader sedan muckade han gräl med självaste president Obama. Och hans frisyr är av ett slag som kräver bygglov.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen