Fortsätt till huvudinnehåll

Kyrkan och golfbanan mitt i byn

Golfklubb och äldreboende tillsammans, så praktiskt.
Kristoffer Wingerstad slår ut.
Mats Jacobsson slår ut på 18:e som är banans karaktärshål.

Bilen rullar på smala och slingriga vägar österut mot kusten. Loftahammar och dess niohålsbana är målet för vår fredagsresa.
Jag kör in i byn och rattar mot en byggnad som ser ut ett äldreboende. Har vi kommit rätt? Jodå, Loftahammars golfklubb är hyresgäst i äldreboendet. En rymlig shop, omklädningsrum och kanslilokaler ryms i en hörndel av byggnaden. Bakom äldreboendet breder parkeringsplats och golfbana ut sig. På andra sidan syns kyrktornet. Kyrkan och golfbanan mitt i byn.
Ute på banan finns nio välskötta hål (banlängd 5 800 meter) med rejäla stigningar på och mellan hålen. Somliga är riktigt långa par fyror, men banan kan inte klassas om svår tack vare breda fairways och generösa landningsytor. Fast det ska erkännas att en hård och byig vind ställde till problem för vår treboll. Banan har förstås fått sin beskärda del av regn denna höst.
Loftahammar har 2 000 permanenta invånare men invånarantalet mångdubblas när sommarstugefolket flyttar in och trycket på banan ökar. Hur fungerar nio hål då, frågar vi vår värd Kristoffer Wingerstad, som är uppvuxen på orten men numera medlem i Flemminge. Ganska bra svarar han. Många av medlemmarna nöjer sig med nio hål men det finns också en särskild bollränna för att gå ut på tian (ettan). Många föredrar att spela tidig morgon eller sen kväll när tidsbokningen har upphört. Nio hål är helt ok. Vad är det för naturlag som föreskriver 18 hål varje gång du besöker en golfbana?
Spelet då? Mats var ytterligt nära ett HIO på det 145 meter långa 16:e och svor en ramsa när bollen strök förbi höger hålkant. Men birdien var given från knappt en meter. Mats haft ett tiotal bra HIO-lägen genom åren men ingen har studsat i. Han har inte samma tur som faderskapet.
Sammanfattning: En angenäm bekantskap i säsongsepilogen. Hit återkommer vi gärna nästa sommar. Om du söker kombinationen golf och båtliv är Loftahammar perfekt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...