Fortsätt till huvudinnehåll

Högspänningsledning - en laddad historia



Hur åstadkomma en rimlig avvägning mellan allmänintresset och enskilda intressen när stora infrastrukturprojekt som Sydvästlänken (400 kilovolt) planeras? Frågan ställdes på sin spets i Corren (2011-10-10). En familj boende i trakten av Sommen riskerar att få sin privilegierade tillvaro med katter, kor och ridhästar förstörd när Sydvästlänken passerar med en växelströms luftledning i närheten av gården. Familjen befarar att magnetfältet påverkar människor och djur negativt. Ingen lätt fråga och jag saknar ett givet svar.

Familjen får stöd av professor Jonny Hylander vid Högskolan i Halmstad. Han hävdar att främsta skälet till länken är att kraftindustrin vill underlätta exporten för att öka sin redan stora profit, inte att säkra eldistributionen till inhemska bostäder och företag. Att som reporter hänvisa till en professor brukar vara ofarligt. Ingen svensk läsare ifrågasätter en professors oväld och kunskaper. Men vis av tidigare erfarenheter tog jag kontakt med en i branschen väl insatt person och se vad jag fick höra. Jo, detta.

Professor Hylander är markägare och medlem i LRF. LRF:s paradfråga ÄR markägandets ställning. Med det menas att LRF vill att jordbruksmark ska klassas som riksintresse och att ingen jordbruksmark ska användas för att bygga hus eller vägar på, såvida inte markägaren får betalt flera gånger marknadspriset på marken. Egenintresset ljuger aldrig.

Min sagesman fortsätter: ”Så till tekniken. Om man skulle bygga ett nytt elnät idag så skulle man sannolikt välja likspänning för de stora elmotorvägarna, stamnätet, genom landet. Dock inte med kabel utan med luftledning. I övrigt skulle man bygga ett växelspänningsnät.

Svenska Kraftnät menar att man behöver förstärka befintligt växelspänningsnät även om man skulle bygga en likspänningsförbindelse. Jag har inget underlag för att argumentera emot detta. En anledning är att det finns mycket vindkraft i området.

När det gäller att ansluta vindkraftverk till elnätet så är det ingen skillnad mellan vindkraft och annan produktion. Men en högspänd likströmsledning är en motorväg som man bygger från A till B. Precis som med en vanlig motorväg kan man inte ordna med av- och påfarter vid varje byväg, det skulle bli för dyrt. För dyrt i det här sammanhanget är för dyrt för dig, mig och övriga kunder. För det är vi som betalar dessa ledningar på elnätsfakturan.

Professorns påstående om att samhället inte behöver några nya kraftledningar utan att det bara handlar om kraftbolagens vinstintressen blir ju extra pikant en dag som denna. När Karlshamnsverkets oljepannor går för fullt för att skåningarna ska kunna tända lampan samtidigt som vattnet forsar både genom och förbi de norrländska vattenkraftstationerna.

Det behövs mera elledningar. Sydvästlänken borde ha varit byggd innan man lade ner Barsebäck.”

Min källa tycker att Svenska Kraftnät skött opinionsbildningen uruselt. Mycket beroende på att dess GD Mikael Odenberg har en mästrande ton när han uttalar sig.

Hur speglar sig dessa motsättningar i massmedierna? Tidningsreportrar tar instinktivt parti för den lilla människan och redogör noga för alla olägenheter som drabbar den lantliga idyllen. Inget är så gulligt som att klia katten på magen på förstubron. Att ge de allmännyttiga aspekterna lika stor plats faller sig inte lika lätt.

Jag har kommenterat Sydvästlänken tidigare (2011-07-03). Dess framtida utseende har fått kommunpolitiker i Mjölby och Motala att skutta upp från sina skrivbord för att protestera på olika sätt. Särskilt de senares trädkramaraktion var rent av larvig, men fick uppmärksamhet i såväl tidningarna som Östnytt. Senare fick jag förklaringen. Kommunstyrelsens andre vice ordförande är skogsägare och det var till hans marker utflykten gick. Egenintresset igen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindsk...