Fortsätt till huvudinnehåll

Var är skattkistan nergrävd?

Foto: MIA KARLSVÄRD

Det var verkligen en glad överraskning när jag kom hem från barnbarnets tvåårspartaj i onsdags kväll för att finna att Piraterna lyckades förvalta sitt försprång från Dunteberget till ett SM-guld. Med långa och jämna mellanrum skakar det till i min hemstad. Allsvenskt spel med MAIF 1957, bandyguld med IFK 1987 och SM-guld Piraterna 2011. Med den takten dröjer det ytterligare cirka 25 år innan något liknande händer igen.

Kryddan på moset är att två Motalabröder, Jonas och Daniel Davidsson, spelat avgörande roller i en sport som befolkas av främlingslegionärer. Lagledaren Stefan Andersson har för mig framstått som ganska skränig och gapig men han har tydligen en stor förmåga att sprida lagkänsla och motivera förarna. Ingen tvekan om att han kan sporten.

Jag har haft anledning att kommentera Piraterna i år både på speedwayovalen och på den ekonomiska arenan. I en krönika konstaterade jag att en sportslig framgång bär i sig fröet till ett ekonomiskt misslyckande. Ju större idrottsliga framgångar, desto tunnare plånbok. Flera av de senaste åren svenska mästare har året senare klivit ner i moras som luktar konkurs. Rospiggarna och Västervik är exempel på sådana klubbar.

Jag hoppas att Piraternas ledning mitt i allt glädjerus förmår sätta sig ner och fundera på hur man på bästa sätt ska utnyttja sin nyvunna status gentemot publik, sponsorer, kommun och övriga intressenter så att laget kan bli etablerat i övre halvan av elitserien. Vi kräver inte guld varje år.

Jag läser att kommunen arrangerar ett firande för laget den 22 oktober. Egentligen skulle man vända på kuttingen och be Piraterna ordna ett firande för Motala kommun och dess skattebetalare. Enligt den kunnige Correnreportern Henrik Gedda (Corren 2011-10-06) har kommunen beviljat tre miljoner kr i generösa krediter till Piraterna. Undrar om det finns en skattkista full med gullpengar nergrävd på Duntis?

Den sport och den förening som får mest uppmärksamhet och sponsormiljoner i länet är LHC. Men ännu inget SM-guld till residensstaden. Jag vill bara i all diskretion påminna om det.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...
En kommentar
Läs mer

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...
Skicka en kommentar
Läs mer