Efter kramar följer skilsmässa

Speedwayen fortsätter att ge rubrikstoff trots att säsongen är över. Beskedet att Jonas Davidsson saknas i nästa års lag måste ha fått supportrarna att sätta kaffet i vrångstrupen. Bara 14 dagar efter att förare och ledare stått på Stora torget och kramat varandra är skilsmässan ett faktum. Det går fort i speedway även utanför ovalen.

Correns motorskribent Peter Calén gör ett ambitiöst försök att reda ut vad som hänt mellan Jonas och lagledaren Stefan Andersson. Jonas Davidsson säger att han accepterar en lönesänkning och att Stefan Andersson spelade under täcket för att få Chris Holder till Duntis. Stefan Andersson säger att Piraterna omöjligen kunde matcha Jonas lönekrav. Någon ljuger men sanningen lär väl aldrig uppdagas.

Symbolvärdet i att ha Jonas i laget, som är uppvuxen på Duntis, kan inte överskattas. Får se om det avspeglar sig i publiksiffrorna nästa år.

Kanske är det bara gamla nostalgiker som jag som börjar yra om klubbkänsla vid dessa tillfällen. Inte bytte Bajdoff, Zamora, Ove Kindvall och Bosse Larsson klubbadress var och vartannat år. Numera snurrar inte bara speedwayförare runt som höstlöv i hård vind, det gör också fotbolls-, hockey- och bandyspelare. Detta är professionell idrott. Ett osentimentalt förhållande mellan anställda och arbetsgivare där föraren/spelaren väljer den arbetsgivare som erbjuder de bästa villkoren. Störst plånbok vinner serien. Men det är en balansgång på slak lina. Speedwayklubbar har gått i konkurs och andra har valt att frivilligt gå neråt i seriesystemet av ekonomiska skäl.

Jag kommer även i fortsättningen att följa Piraterna. Men det ska mycket till för att jag överger TV-fåtöljen. Canal Plus sändningar är utmärkta och ett av underhållningsmomenten är när Stefan Andersson fattar den svarta sorgtelefonen och ringer upp domaren för att skälla.

I eftermiddag styr vi mot Linköping och Kexburken. Hoppas att de blå fått fart på rören och kan tvåla till de småländska uppstickarna. Det blir nog storpublik för när vi köpte biljetter för tio dagar sedan fanns endast ett fåtal kvar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen