Fortsätt till huvudinnehåll

Kommunalrådet säger i en kommentar...


Jag vet inte hur många företagsnedläggningar eller personalminskningar jag varit med om som journalist. Jag har tappat räkningen, men när sådant sker tillhör det rutinen att ringa kommunens ansvariga politiker, oftast kallade kommunalråd, för en kommentar. Vederbörande svarar enligt mallen, beklagar dem som drabbas och försäkrar att allt ska göras för att minimera både skadeverkningar och antalet friställda. Detta är inget annat än ett spel för galleriet. Kommunledningen kan inte göra någonting för att ändra på företagsledningens beslut. Jag kan inte dra mig till minnes att något sådant skett.
Varför har det blivit så här? Jag tror jag har ett svar. Vi har blivit itutade att politiker ska kratta manegen för oss och fixa allt till det bästa. Visst har kommunstyrelsens ordförande, landshövding etc en viss makt men att påverka en företagsstyrelse, som fattar beslut i boaserade styrelserum långt bort ifrån de människor som berörs, förmår de inte.
Främsta exemplen är Luxor (Nokia), Electrolux och Dometic i Motala. När Toyota (BT) i Mjölby tvingades säga upp anställda i finanskrisens spår vintern 2009 tillsattes en utredning med landshövding Björn Eriksson och Östsams Jan Owe-Larsson men de åstadkom ingenting. Mjölbys bidrag till att lindra krisen var att tidigarelägga bygget av en väg från riksväg 32 till Sörby industriområde.
Men en ändring har skett. Den här typen av hurtiga politikeruttalanden har minskat. Om politikerna överhuvudtaget informeras så är det av artighetsskäl, inte för att de på något sätt är involverade i beslutsprocessen.
En politiker föll utanför mallen. När kvarnens ägare aviserade nedläggning av anläggningen på Magasinsgatan (2009-06-30)blev dåvarande kommunalrådet Monika Gideskog överraskad när Corren ringde och började omgående spekulera över nya användningsområden för byggnaden. Den artikeln tilltalade inte de anställda vilka svarade med nattliga, ilskna telefonsamtal till kommunalrådet som blev mycket ledsen över att ha blivit utskälld. Tilläggas kan att den 200 meter långa byggnaden står tom sedan något år.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...