Fortsätt till huvudinnehåll

Saab i trygg famn?

Pang Da och Youngman köper Saab och allt är frid och fröjd? Tidskriften Fokus sätter nytt perspektiv på affären och berättar om de kinesiska företagens egentliga motiv för att köpa Trollhättans stolthet. Bakgrunden står att finna i den vildvuxna flora av hundratalet biltillverkare i det enorma landet. Några måste bort, anser regeringen, men vilka?

Först och främst ska det konstateras att Pang Da och Youngman inte är några tillverkare utan återförsäljare. Med 40 000 sålda bilar i fjol har företaget en marknadsandel på 0,2 procent. Som en jämförelse kan nämnas att Volvos ägare Geelys marknadsandel är 2,3 procent. Inga direkt imponerande siffror.

Genom att köpa Saab hoppas Pang Da och Youngman att stärka sina aktier på den inhemska marknaden och finna nåd inför myndigheternas granskning. Regeringen har dragit slutsatsen att många tillverkare är för små och olönsamma för att klara sig på sikt. Fokus jämför med hur den amerikanska bilindustrin såg ut i början av 1900-talet. De marknadsekonomiska utslagningsmekanismerna där olönsamma företag går i konkurs eller köps upp av duktigare konkurrenter fungerar inte i Kina. Tillgången på billiga lån ger företagen konstgjord andning.

För att affären ska bli verklighet måste främst två faktorer fungera. Regeringens planeringsorgan NDRC måste godkänna affären liksom tidigare ägaren General Motors. Det senare har egna intressen i Kina med två samarbetspartners.

Enligt professor Ari Kokko vid Handelshögskolan i Köpenhamn finns förutsättningar att Saabförvärvet kan lyckas men fortfarande återstår knäckfrågan. Varför skulle två kinesiska företag lyckas staga upp Saab, ett bilmärke med dokumenterad oförmåga att gå med vinst? På den frågan har Ari Kokko inget definitivt svar.

Sista ordet är inte sagt om Saab som under senaste året åstadkommit fler tidningsrubriker än bilar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...