Fortsätt till huvudinnehåll

Saab i trygg famn?

Pang Da och Youngman köper Saab och allt är frid och fröjd? Tidskriften Fokus sätter nytt perspektiv på affären och berättar om de kinesiska företagens egentliga motiv för att köpa Trollhättans stolthet. Bakgrunden står att finna i den vildvuxna flora av hundratalet biltillverkare i det enorma landet. Några måste bort, anser regeringen, men vilka?

Först och främst ska det konstateras att Pang Da och Youngman inte är några tillverkare utan återförsäljare. Med 40 000 sålda bilar i fjol har företaget en marknadsandel på 0,2 procent. Som en jämförelse kan nämnas att Volvos ägare Geelys marknadsandel är 2,3 procent. Inga direkt imponerande siffror.

Genom att köpa Saab hoppas Pang Da och Youngman att stärka sina aktier på den inhemska marknaden och finna nåd inför myndigheternas granskning. Regeringen har dragit slutsatsen att många tillverkare är för små och olönsamma för att klara sig på sikt. Fokus jämför med hur den amerikanska bilindustrin såg ut i början av 1900-talet. De marknadsekonomiska utslagningsmekanismerna där olönsamma företag går i konkurs eller köps upp av duktigare konkurrenter fungerar inte i Kina. Tillgången på billiga lån ger företagen konstgjord andning.

För att affären ska bli verklighet måste främst två faktorer fungera. Regeringens planeringsorgan NDRC måste godkänna affären liksom tidigare ägaren General Motors. Det senare har egna intressen i Kina med två samarbetspartners.

Enligt professor Ari Kokko vid Handelshögskolan i Köpenhamn finns förutsättningar att Saabförvärvet kan lyckas men fortfarande återstår knäckfrågan. Varför skulle två kinesiska företag lyckas staga upp Saab, ett bilmärke med dokumenterad oförmåga att gå med vinst? På den frågan har Ari Kokko inget definitivt svar.

Sista ordet är inte sagt om Saab som under senaste året åstadkommit fler tidningsrubriker än bilar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...