Fortsätt till huvudinnehåll

Saab i trygg famn?

Pang Da och Youngman köper Saab och allt är frid och fröjd? Tidskriften Fokus sätter nytt perspektiv på affären och berättar om de kinesiska företagens egentliga motiv för att köpa Trollhättans stolthet. Bakgrunden står att finna i den vildvuxna flora av hundratalet biltillverkare i det enorma landet. Några måste bort, anser regeringen, men vilka?

Först och främst ska det konstateras att Pang Da och Youngman inte är några tillverkare utan återförsäljare. Med 40 000 sålda bilar i fjol har företaget en marknadsandel på 0,2 procent. Som en jämförelse kan nämnas att Volvos ägare Geelys marknadsandel är 2,3 procent. Inga direkt imponerande siffror.

Genom att köpa Saab hoppas Pang Da och Youngman att stärka sina aktier på den inhemska marknaden och finna nåd inför myndigheternas granskning. Regeringen har dragit slutsatsen att många tillverkare är för små och olönsamma för att klara sig på sikt. Fokus jämför med hur den amerikanska bilindustrin såg ut i början av 1900-talet. De marknadsekonomiska utslagningsmekanismerna där olönsamma företag går i konkurs eller köps upp av duktigare konkurrenter fungerar inte i Kina. Tillgången på billiga lån ger företagen konstgjord andning.

För att affären ska bli verklighet måste främst två faktorer fungera. Regeringens planeringsorgan NDRC måste godkänna affären liksom tidigare ägaren General Motors. Det senare har egna intressen i Kina med två samarbetspartners.

Enligt professor Ari Kokko vid Handelshögskolan i Köpenhamn finns förutsättningar att Saabförvärvet kan lyckas men fortfarande återstår knäckfrågan. Varför skulle två kinesiska företag lyckas staga upp Saab, ett bilmärke med dokumenterad oförmåga att gå med vinst? På den frågan har Ari Kokko inget definitivt svar.

Sista ordet är inte sagt om Saab som under senaste året åstadkommit fler tidningsrubriker än bilar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom