Fortsätt till huvudinnehåll

För tidigt för kaffekask i sittbrunnen





Idag lämnade jag Mjölby och begav mig till den norra förorten och Råssnäsudden. Parkerade vid varvet där farsan byggde vår båt 1948. Dålig aktivitet bland alla segelbåtar men det är väl för tidigt på säsongen för en kaffekask i sittbrunnen.
I lagom hög fart går vi mot uddens spets. Det var här någonstans en naken, finsk tant solade på 60-talet. Cykelburna spaningspatruller utgick från Storgatan men det enda vi fick i ögat var blåbärsris efter ålning medelst hasning. En stor besvikelse vid hemfärden för hormonstinna unga män som fick fortsätta med fotbollsspel på Norra. Kunde någon lurat oss? Frågan är obesvarad än i dag.
Idag är sikten mycket god mot både Käverön och Sandön men inga sjöjungfrur i sikte. Ett par letar stenar i strandkanten och joggarna håller bra tempo. Vi njuter av sjöluften och de öppna, blå vidderna.
Vi går vidare söderut mot vattenverket och FCO:s gamla sommarhem där vidunderliga orgier med stulna rökverk utspelades en lördagseftermiddag på 60-talet. Preskription har inträtt. Eller hur, Nisse T?
Några meter till och spanar vi in farsans gamla arbetsplats, CTV-tornet, medan nordosten tar i och blir riktigt kall vid Pariserviken. Och minsann klirrar det inte lite is vid strandkanten. Pariserviken är inte sig riktigt lik förresten. Förr låg här några gamla, slitna sommarstugor men nu finns ett par hus som kan betecknas som nybyggda villor.
Efter en knapp timme är vi tillbaka vid parkeringsplatsen. Vet ni vad som är bäst med denna promenadslinga? Jo, backar saknas.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...