Fortsätt till huvudinnehåll

Bortamatch för militären i Ödeshög

Så här stor publik har det inte varit i hallen sedan Hallins IF och Vadstena HF spelade seriefinal på 70-talet.
Försvarets miljösamordnare Folke Borg intervjuas av radioreporter.

400 personer på plats och stämning som en handbollsmatch. Och det var ingen tvekan om vilket som var bortalaget. Gårdagens möte i Lysingsskolans sporthall blev en mäktig manifestation mot militärens skjutningar i sjön. En majoritet ville att skjutningarna ska upphöra överhuvudtaget. Omsorg om dricksvattnets kvalitet och bullerfrågor dominerade.

Åhörarna fick veta att militären bantat sitt ursprungliga förslag på 80 skjutdagar om året till 50. Det är ändå en avsevärd höjning från dagens 20. Det handlar i första hand om skjutningar med JAS 39 Gripen och SK 60. Det är heller inte uteslutet att utländsk militär kan öva över Vättern. Såtenäs stabschef Håkan Johansson hävdade att Vättern var nödvändig som övningsplats om försvaret ska klara de uppgifter som statsmakten ålagt dem.

”Vi kan inte ta på vårt ansvar att skicka ut dåligt utbildade piloter vid internationella insatser i skarpt läge,”, förklarade stabschefen. Ingen lyssnade.

En sak slår mig vid mötet. Varför har försvaret så svårt att hävda sina intressen? Ingen av de närvarande militärerna var några estradörer precis. Lika valhänta är de i sina kontakter med massmedia. Det intrycket fick jag vid förra årets debatt om varför försvaret vill slopa vindkraftverk i en radie runt fyra mil kring Malmslätt, och det förstärktes vid gårdagens möte i Ödeshög. Misstron hängde som en Lützendimma i hallen när militärerna tog till orda.

Men den civilklädde miljösamordnaren, Folke Borg, höll färgen bra, härdad som han är efter flera möten med Breviksgruppen på andra sidan Vättern.

Varför ska försvaret utöka sina skjutningar över Vättern när hela försvaret nedmonterats under de senaste tio, tjugo åren? I Östergötland fanns förr två flygflottiljer och fyra regementen men idag återstår bara ett regemente och en flygflottilj. I flottan finns inga större fartyg än Stridsbåt 90. Jag misstänker att aktiviteterna över Vättern är till för att underlätta Saabs försök att sälja Gripen utomlands. En av gårdagens talare var inne på samma linje och belönades med kraftiga applåder.

En bonde från Brevik anklagade militären för att blanda sanningar, halvsanningar och rena lögner när det gäller bullersiffrorna, 70-90 db, som för övrigt är uppskattade värden, inte uppmätta.
Det svenska försvaret krymper drastiskt och varför måste det som återstår ha sin tummelplats i Vättern, den av landets stora sjöar som har den högsta vattenkvaliteten? Frågan ställdes igår men fick inget egentligt svar. Enligt Folke Borg finns ingen alternativ skjutplats i utredningen. Varför ska vi sluta skjuta i Vättern när vi gjort det i 50 år var hans inställning.

Samtliga närvarande kommunalråd från Motala, Ödeshög och Vadstena var emot militärens planer men kommunerna är inga beslutsfattare i ärenden av denna dignitet. De kan möjligen påverka sina kolleger på riksplanet.

Mycket återstår av beslutsprocessen. Först hösten 2013 fattar regeringen beslut.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...