Fortsätt till huvudinnehåll

Mellanklass duger åt mig



Svensk Golfs marsnummer damp ner i brevlådan igår och plastpåsen var ovanligt välmatad. Jodå, förutom tidningen låg där reklam från Dormy, Golfstore, Golfbutiken i Linköping och Skandia. Golfen, en prylsport? O nej.
Dormys katalog är 122 sidor tjock och Golfstore hade satsat på Annika Sörenstam som affischnamn. Min gamle bekant Johan Dahlqvist har varit över i Florida och intervjuat Annika. Undrar om inte Golfstore hade publicerat något matrecept också för det kan man ju aldrig undvika numera
Men hur många läckra trycksaker de sticker framför min näsa ska jag inte köpa nytt. Min golfbag är full. Ja, kanske en ny sandwedge när rean kommer till hösten. För det ska ni veta. I den här branschen är en rea aldrig långt borta.
Nu till innehållet i tidningen. Det finns nämligen mycket läsvärt i golftidningen om man förmår kryssa mellan annonserna även om jag numera inte slukar varje ord som förr. Jag fastnar framför en insändare skriven av en Skånegolfare, som klassificerar landskapets banor. Barsebäck, Vasatorp, Mölle och Falsterbo är högklassbanor medan Romeleåsen, Sjöbo, Bosjökloster, Tegelberga, Rönnebäck, Kristianstad och Landskrona är mellanklassbanor. Jag har spelat Barsebäck och Mölle och visst var det trevligt men jag hade minst lika kul på Romeleåsen, Kristianstad och Landskrona. För min del duger det bra med mellanklassbanor bara restaurangen erbjuder en hamburgertallrik.
Att diskutera olika golfbanors för- och nackdelar över en grogg är lika skojigt som att diskutera bästa svenska fotbollslandslaget. I väntan på att den djävulskt kalla blåsten mojnar så att man kan sticka ut näsan överhuvudtaget. Men en Skåneresa tackar jag inte nej till. Någon intresserad?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer