Bränder i bostäder är spektakulära och dramatiska och lockar många åskådare. Gårdagens brand i Mjölby fick dessvärre en tragisk utgång då en femårig flicka avled. Spekulationer om orsaken till branden är redan igång på Facebook men låt oss vänta till polisens brandutredare sagt sitt. Hoppas att det sociala skyddsnätet fungerar och att de drabbade får tillfälliga bostäder. Bränder i moderna hus i stadsmiljö är dessbättre ovanliga. Det är något vanligare i gamla trähus på landet.
I min yrkestillvaro har jag skrivit om ganska många bränder. Den mest spektakulära var Luxorbranden i oktober 1976 där två människor omkom och värden för flera miljoner gick till spillo. Jag följde den från första parkett eftersom jag jobbade på Luxor då och har berättat om den i ett tidigare inlägg på bloggen. Den kallades då för den största industribranden i Sveriges historia. Den officiella brandorsaken var ett läckande lysrör som antände frigolitmaterial, men den teorin avfärdade brandchefen Arne Drott när jag intervjuade honom 20 år senare. Han sade att brandorsaken aldrig blivit ordentligt utredd på grund av företagets strävan att få igång produktionen på nytt.
Som nyanställd reporter på Correns redaktion i Mjölby såg jag på 80-talet ett tvätteri brinna i Kanikegården, f ö granne med redaktionen. Tvätteriet brann ner till grunden och ganska snart konstaterade polisen att den var anlagd. Ägaren anhölls, häktades och dömdes senare till ett långt fängelsestraff för mordbrand och försäkringsbedrägeri. Rörelsen gick helt enkelt inte ihop sig. Brandmän berättade att första utryckningsbilen mötte ägaren bara några hundra meter från brandplatsen. Mannen överklagade tingsrättens dom till Göta hovrätt som lade på ytterligare ett år på straffet.
I tingsrätten hamnade också en brand i ett samhälle i Mjölbys utkanter för cirka tio år sedan. En man dömdes till flera års fängelse för en explosionsartad villabrand. Han hävdade att han låg och sov i ett rum i källaren när branden bröt ut i köket. Chefsåklagare Lisbeth Johansson, samma åklagare som fick Malexandermördarna dömda, var skoningslös i tingsrätten och sköt hans försvar i sank med fakta och logik. Bland annat sa hon, med stöd av en exemplarisk utredning utförd av en brandingenjör, att den av gärningsmannen angivna flyktvägen i en smal källartrappa var omöjlig. I det skedet av branden var temperaturen i trappan cirka 800 grader. Mannen var arbetslös, deprimerad och äktenskapet på väg att spricka. Vid brandtillfället var han berusad. Åklagaren hävdade att branden var ett självmordsförsök vilket den tilltalade nekade till. En tragisk händelse som kanske kunnat undvikas om gärningsmannen fått vård i tid.
För fyra år sedan fick jag skriva om en brand som berörde mig personligen, åtminstone indirekt. Åtta bilar och en motorcykel blev lågornas rov vid en garagebrand på Skogsvägen 60 meter från mitt sovrumsfönster. Branden var anlagd, gärningsmannen gjorde inbrott, rafsade ihop brännbart material i ett bagageutrymme och tände på. Polisen hittade aldrig någon förövare. Branden var den sista i en lång rad av bränder det året som drabbade övergivna stugor, redskapsskjul och liknande i stans utkanter.
Stora bränder har en förmåga att etsa sig fast i människors minne. Jag är ibland inne på en nostalgisajt om Vadstena och där visas bilder och diskuteras Stadshotellets brand trots att 50 år förflutit sedan dess.
Kommentarer
Skicka en kommentar