Fortsätt till huvudinnehåll

Internationell fastighetsmagnat gör comeback i Bona


En gammal ”bekant” från Motalatiden har dykt upp i spalterna igen. Arie Even har diskuterat rivningen av en gammal, rostig oljecistern i Bona. Det är snart 20 år sedan hans namn för första gången dök upp i Motala. Anledningen var köpet av Bona.

Arie Even var en mystisk, israelisk miljardär med rötterna i Ryssland. Han var inblandad i allt som rörde israeliskt näringsliv med tyngdpunkt på fastigheter och hotell. Hans resurser var obegränsade och planerna för den gamla uppfostringsanstalten, mentalsjukhuset och flyktingförläggningen var gigantiska och fantasieggande. Exklusiva lägenheter, lyxrestauranger, småbåtshamnar och golfbana. Det är klart att sådana planer triggade redaktionerna även om berättigade tvivel så småningom smög sig in. Existerade Arie Even överhuvudtaget?

Jag vet inte hur många gånger vi ringde till Israel för att intervjua den mäktige men fick alltid prata med någon underhuggare som kom med det ena tvetydiga löftet efter det andra. Löften som visade sig vara utan substans och fastigheterna förföll allt mer. Om den dåvarande kommunledningen lät sig luras vet jag inte, men utåt visade den upp en artig men avvaktande attityd.

Jag vet inte om Arie Even återupptagit sina högtflygande planer men han har tydligen träffat kommunalrådet Camilla Egberth för att diskutera rivningen av en oljecistern och så har de tittat på ett hus vars mellanväggar har rivits. Hon är lite skeptisk, säger hon till Corren. Mitt råd är att öka den skepsisen med en rejäl dos. Jag vet inte om Egberth var bosatt i Motala på den tiden men hon kan slå en signal till partikamraten Johan Andersson så kan han reda ut turerna från förr.

Jag ställde frågan då och ställer den igen. Vad skulle den internationella finansmagnaten i Bona att göra? Vad skulle de internationella jetsettarna hitta på där, förutom att klirra med juvelerna vid de överdådiga middagarna? Om man vill exploatera norra Östergötland för storskalig, köpstark turism så är det väl närheten till Vättern som ska marknadsföras och inte mörka skogen i Bona?

På sidan B 7 i Corren kan man läsa om andra lycksökare nämligen Jordbrukarundomens förbund som genom dotterbolaget Svensk Plöjning arrangerade Plöjnings-VM utanför Skänninge i somras. Bolaget gick med öppna ögon in i tävlingen trots att alla kalkyler visade på miljonförluster och lät underleverantörerna ta konkurssmällen på tre miljoner kr. Det är skamligt även om det inte är brottsligt. En av dem som anade oråd var Skeninge IK som drog sig ur i tid. Mjölby kommun förlorar 37 000 kronor, ungefär lika mycket som en rondellpotatis.

”Stollarna som slogs om bollarna”
En liten sidonotering om Bona. Platsen var egentligen ganska deprimerande men ett par gånger varje sommar brukade MAIF spela träningsmatcher där och då var vi ett gäng som cyklade dit. En av killarna var egentligen inte särskilt fotbollsintresserad men en match i Bona missade han inte. Han ville alltid ”kolla stollarna som slogs om bollarna”, d v s de killar som agerade bollkallar. Han var ensam om att önska att bollen hamnade utanför sidlinjerna. Vi andra var självfallet endast intresserade av det gröna fältets schack och hur de svartvita skött sommarträningen och det taktiska upplägget inför den avgörande höstsäsongen.

Trevlig helg, alla fotbollsälskare och ni andra! Vilka exklusiva viner dricker ni i kväll? Själv slår jag till på en väl lagrad Beyaz.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...